Tyngre för personalen när Gislaved sparar
– Det är som att allting vi har jobbat för under tio år raseras, säger undersköterskan Marita Ahola i Gislaved.
Där genomförs stora besparingar i äldreomsorgen, som innebär minskad bemanning och eventuellt uppsägningar.
Undersköterskorna Leanne Pham Opinska och Marita Ahola med Anne-Marie Andersson på den konstgjorda stranden på Blomstervägens Demenscentrum.
Anne-Marie Andersson gräver med tårna i sanden och skrattar förtjust. På Blomstervägens Demenscentrum i småländska Gislaved finns mycket för de boende – allt från den konstgjorda stranden med infravärme och solstolar till massage-rum. Men det aktiverande arbetssättet som varit personalens stolthet länge finns det inte mycket tid till längre.
När verksamheten startade var bemanningen hög, det sades att här skulle man kunna jobba ”med händerna på ryggen”. Nu är det som på andra boenden – två, ibland tre, på tio boende.
– Man ska aldrig stressa en demenssjuk, men nu gör vi det. Då blir de oroligare, och då får vi medicinera dem mer, säger undersköterskan Malin Karlsson.
Kollegan Leanne Pham Opinska säger att arbetsbördan blivit tyngre.
– De boende är svårare att handskas med. Vi blir slagna och spottade på och hinner inte springa fortare än vi redan gör.
Gislaveds socialnämnd chockades förra året av ett underskott på 34 miljoner kronor. I år väntas det landa på minus 32,5 miljoner och krävs stora besparingar. Totalt ska socialförvaltningen minska med 50 årsarbetare.
På Blomstervägen har man redan sparat och nästa år måste de, liksom alla enheter, spara fem procent. Besparingarna har hittills inneburit minskad bemanning, där frånvaro inte ersätts med vikarier. Tjänsten som jobbar med enbart aktivering har halverats, nattpassen har kortats, vilket innebär ett pass extra till samma lön. Delade turer är tillbaka.
Annelie Öberg som jobbar natt berättar att hon kan tvingas arbeta tolv nätter i sträck. Bemanningen är så låg att tre avdelningar lämnas obemannade när det är någon som kräver dubbelbemanning.
Besparingarna i Gislaved har fått stor uppmärksamhet. I november hölls en manifestation som samlade 500 personer.
Man ska aldrig stressa en demenssjuk, men nu gör vi det. Då blir de oroligare, och då får vi medicinera dem mer.
När KA besöker Gislaved har budgeten för 2020 precis klubbats och upprördheten är stor över att det kommer att bli svårare att få plats på särskilt boende framöver. Enligt tillförordnade socialchefen Annika Andersson har Gislaved gjort bedömningar som ibland varit mer generösa än lagen kräver.
Men de stora anledningarna till underskotten är ökade behov. Annika Andersson är tydlig med att hon försöker göra det bästa med de pengar hon får.
– Men jag tror att vi är väldigt nära gränsen på äldreboendena. Verksamhetschefen säger att det gjorts så mycket anpassningar redan att man går på knäna. Då måste vi försöka hitta andra saker som gör att man kan underlätta. Jag vet inte riktigt vad om jag ska vara ärlig.
Hon tycker själv att det är ”bedrövligt” jämfört med hur det var på 80–90-talet.
– Då kunde man sitta ner och prata, i dag hinner man inte det.
Inga-Maj Eleholt (C), socialnämndens ordförande, säger att hon har full förståelse för att det är tufft för personalen och att staten borde ta större ansvar.
Gislaved sänkte nyligen skatten, varför höjer ni den inte igen?
– I vår konstellation finns det ett parti där skattesänkningar är en helig ko och när ingen har majoritet måste man samarbeta och välja sådant som man kanske inte är jätteförtjust i, säger Inga-Maj Eleholt.
Marita Ahola på Blomstervägen fyller 65 nästa år och har hela tiden sagt att hon kommer jobba till 67. Nu vet hon inte om hon kommer orka, säger hon och skakar på huvudet med läpparna ihoppressade och tårar i ögonen.
– Jag vill inte bli sjuk på jobbet.
