Många kommunalare ropar på strejk

Upproren för undersköterskor, förskolan och skolans anställda har fått välfärdsanställda att gå ut och protestera på gator och torg i hela landet. De har fått nog av nedskärningar och dåliga arbetsvillkor.

Nu går de ut och protesterar för att få förändring. Ropen på strejk hörs allt oftare, inte minst när kommunalare diskuterar på sociala medier. 

Marie Wiberg är en av undersköterskorna som startade Undersköterskeupproret. Hon tror att det som krävs för att arbetsvillkoren i välfärden ska förbättras är att sänka heltidsmåttet, få bort de delade turerna och politiska beslut om mer pengar som kan ge ökad bemanning. 

Krävs det en strejk för att få igenom det?

– Jag hoppas ju att Kommunal ska förhandla fram bättre arbetsvillkor utan strejk, samtidigt som en strejk skulle vara en tydlig markering på att det är allvar nu! Och med en strejk skulle de som inte är medlemmar kanske förstå varför det är viktigt att vara medlem, säger Marie Wiberg.

(Texten fortsätter nedan)

Förskoleupprorets ledning är inte emot en strejk i sig, men menar att det finns and­ra sätt att protestera:

– Om alla anställda rapporterar tillbud, fyller i övertid och vägrar arbeta gratis kommer bristerna i arbetsmiljön att märkas och då kan vi få till en förändring, säger en av grundarna Anki Jansson.

S-märkta debattören Göran Greider tycker att de välfärdsanställdas uppror har fått alldeles för lite uppmärksamhet. Han tror det beror på att både eliten och vanligt folk tar deras arbete för givet.

Samtidigt riskerar de anställda i både äldre­omsorg och förskola att pressas ännu mer framöver när många kommuner nu varslar om underskott. 

Till slut kommer den punkt när Kommunal måste ta till mycket starkare åtgärder för att på riktigt vända utvecklingen, menar Greider.

Är vi där nu?

– Ja, jag tror att man en gång för alla måste visa att man menar allvar. Innan det sker kommer det bli väldigt svårt att få politikerna att gå med på större anslag till verksamheterna.

Kommunal har på ett bra sätt stöttat upproren från undersköterskor och barnskötare, men borde använda sig mer av strejkhotet, tycker Greider:

– Både Tobias Baudin och de regionala ordförandena borde tala om att nu föreligger ett hot om stridsåtgärder, för det är enda sättet att sätta sig i respekt på. Inget har ju hänt under alla dessa år, det har snarare blivit sämre.

Susanne Fransson är docent i rättsvetenskap och har forskat om kvinnors strejker och bland annat studerat Kommunals strejk 2003. Om en strejk är vad som behövs för att Kommunal nu ska få igenom sina krav borde de nog strejka, menar hon.

– Först måste ju förhandlingar genomföras. Strejken är det yttersta kollektiva maktmedel som en facklig organisation har för att få igenom sina krav.

En strejk skulle vara en tydlig markering på att det är allvar nu! Och med en strejk skulle de som inte är medlemmar kanske förstå varför det är viktigt att vara medlem.

Hon tycker att Kommunal kunde vara mer kreativa och testa andra stridsåtgärder än regelrätt strejk.

– Man kan säga upp sig till exempel, ut­öva massuppsägningar. Eller utföra ”para­grafarbete”, att man strikt följer alla lagar och regler och paragrafer. Jag kan tänka mig att det skulle bli kaos om undersköterskorna gjorde så. 

Om det kommer så långt som till strejk tycker Susanne Fransson att Kommunal ska gå ut hårt. Inte börja försiktigt och trappa upp strejken som de gjorde 2003.

– De ska slå till ordentligt på en gång och inte smyga igång strejken, förutsatt att de har alla medlemmar med sig. Då skulle det inte behövas så himla lång tid, om allt som inte anses vara samhällsfarligt stod stilla. Då skulle nog SKL vara snabba till förhandlingsbordet.