Därför lämnar rutarbetare Östeuropa för Sverige
Ungerska Klaudia Marton är en av nästan 40000 personer som arbetar med ruttjänster i Sverige. KA har träffat henne och andra som arbetar fackligt i en bransch där många inte känner till villkoren, där få är medlemmar och arbetsmiljöproblemen är stora.
Klaudia Marton.
Klockan är strax 7 på fredagsmorgonen och Klaudia Martons bil står redan på parkeringen i Kungsbacka. Hon har bara bott i Sverige i två år, men är redan en nyckelperson för att Hemfrids verksamhet i området ska fungera.
Det tar bara några minuter innan de första kollegerna kommer körande. Företaget har ingen möteslokal i området, utan det är vid Klaudias bil de möts i ur och skur en gång i veckan.
Alla har redan fått scheman där det står var och när de ska städa och nu kommer de för att få material som de behöver för att utföra städuppdragen. För många är det den enda gången i veckan som de träffar kolleger.
De flesta stannar till och pratar med både henne och varandra. Ord på polska, thai och grekiska blandas med svenska och engelska.
– Jag vet flera som kommer från Polen, Rumänien, Serbien. Ja, hela Europa. Östeuropa är vackert, men ekonomin är skit. Det är jättesvårt att hitta bra jobb. Alla tycker att det är bättre här, säger Klaudia.
Jenny Staaf, Hemfrids regionchef i Göteborg, berättar att det precis som i resten av städbranschen finns många nationaliteter i företaget. Minst 67 språkgrupper har anställning i Hemfrid som är störst på rutstädning i Sverige.
– För många är det här det första arbete de har i Sverige och svenskan är obefintlig, säger hon.
67 språk
Just därför har Hemfrid precis som konkurrenten Homemaid och flera större lokalvårdsföretag startat kurser i svenska för personalen.
Klaudia är en av dem som haft nytta av det.
– Att jag kom till Sverige berodde lite på min mamma som också jobbar på Hemfrid. Jag hade varit här några månader när jag också fick en tillsvidareanställning på 50 procent. Jag kunde stanna kvar på kontoret och lära mig svenska. Det var jättebra. Så fort jag hade lärt mig lite sade jag till cheferna att: ”Jag vill att ni pratar svenska med mig nu. Jag säger till om jag inte förstår.”
Rutbranschen är en av de branscher som är känd för att det är svårt att arbeta fackligt och arbetsrättsligt, enligt Lars Fischer som ansvarar för branschen på Kommunals förbundskontor.
– Det är svårt att nå dem. Det här är en grupp utan naturliga arbetsplatsträffar. De träffas inte någonstans och fikar på morgonen, utan de åker direkt hemifrån till kund. Många kan inte språket och vet inte vilka rättigheter de har på svensk arbetsmarknad. Även om vi har information på många språk så är det inte försvarbart att ha information på 70 språk, säger han och menar att det gäller att vara kreativ för att nå dem som inte är medlemmar.
Det han berättar är vardag för dem som samlas på parkeringen i Kungsbacka. Det är inte bara Klaudia som möter de anställda. Anneli Wiklund som är arbetsplatsombud och skyddsombud på Hemfrid i Göteborg har också tagit sig hit. Med sig har hon påsar med information på olika språk om Kommunal som hon delar ut till alla.
– Jag har delat ut tjugo stycken nu. Det är bra. Det här är egentligen det enda tillfället jag har att träffa kollegerna så att de vet vart de ska vända sig om de har problem.
I Göteborg är i dag runt 300 personer anställda av Hemfrid. Ungefär 60 av dem är medlemmar.
– Jag hoppas att det ska bli fler. I höst kommer förhoppningsvis två till att bli arbetsplatsombud och då kan vi vara ute mer, säger hon.
En av dem som kan väljas in är Klaudia Marton. Anneli är nöjd över det.
– Hon har kommit hit från ett annat land för att jobba precis som många andra av kollegerna. De kan känna igen sig i henne. Hon vet hur det kan vara att inte kunna språket och hur arbetslivet fungerar, säger Anneli.
Klaudia själv är mindre säker på om det är viktigt. Hon tror att samma frågor har stor betydelse oavsett vilket land man fötts i och vill driva frågor om arbetstiden och övertidsersättning.
– Det är många som tycker att det är viktigt. Särskilt de som pluggar och går på sfi. De har ofta låg tjänstgöringsgrad och vill jobba lite extra men inte vänta på pengarna så länge. Vi tjänar ju så lite och behöver pengarna direkt.
Personalomsättningen inom rutbranschen är stor. I Hemfrid stannar varje medarbetare i snitt tre år.
Det stämmer bra med en undersökning som SCB gjorde 2017. Den visar att omsättningen av personal är större och antalet nationaliteter fler inom städ- och hushållsnära tjänster i storstadsregionerna än det är i mindre städer och på landsbygden.
Fia Isaksson.
Roger Wikström.
Städa direkt i Kalix är ett exempel på det. Fia Isaksson har jobbat här i tolv år.
– Vi är sju anställda och alla är med i facket.
Alla utom två är födda i Sverige.
– Vi är som en familj, när vi träffas talar vi om privata saker, inte fackliga. Har vi något som vi vill förbättra går vi till chefen som oftast säger ”jag försöker fixa det”.
De jobbar oftast två och två.
– Det känns tryggt och bra vid städning i någon annans hem, säger Fia Isaksson.
Chefen Roger Wikström, som också städar, tycker att det är bra att de jobbar två och två om något skulle hända.
– Det är ju också roligare att arbeta tillsammans med någon. Även företaget tjänar på det, vi behöver färre bilar, säger han.
I Kungsbacka har de flesta Hemfridarna lämnat parkeringen och åkt vidare till dagens uppdrag.
Nästan alla arbetar ensamma på de vanliga städningarna. Men Klaudia Marton har en storstädning som hon ska åka till med serviceteamet med tre andra. En av dem som hon jobbar med i dag är sin pojkvän.
– Jag är så glad. Han kom hit i juni och nu jobbar han i serviceteamet med mig. Kanske blir han en av de första medlemmarna i Kommunal som jag värvar.
