Så minskar vi sjukskrivningarna
Det är politiska beslut som gör det möjligt för de anställda i äldreomsorgen att hinna ta en kisspaus och äta en lunchmacka, skriver Susanna Lundell.
Stressen och pressen är stor för många yrkesgrupper i dag. Ett sätt att ta tempen på hur det står till på en arbetsplats är att titta på antalet sjukskrivningar.
Statistik visar att det är kvinnor som arbetar i offentlig sektor som oftast är sjukskrivna och allra värst är det för dem som arbetar på äldreboenden. Här är antalet sjuka nästan dubbelt så många som på övriga arbetsmarknaden.
Att det ser ut så här beror på flera orsaker. För det första är det för mycket som ska göras på för få personer. För det andra får de anställda inte tillräckligt med återhämtning och för det tredje tillför kommunerna inte så mycket pengar som behövs för att det ska gå att få en bra arbetsmiljö.
I en granskning i Kommunalarbetaren berättar undersköterskor på Sörgården i Malå, som är en av kommunerna med flest sjukskrivningar, om hur situationen ser ut där. När en städerska slutade fick övrig personal ta över städningen av allmänna utrymmen. Resultatet blev en högre arbetsbelastning än tidigare vilket är en riskfaktor i sig.
Malena Önnerlöv var tidigare ordförande för Kommunals sektion i Malå. Hon berättar om arbetspass som slutar sent på kvällen för att följas av ett tidigt pass nästa dag, något som på längre sikt kan vara en hälsorisk.
Vad är det då som krävs för att få ner antalet sjukskrivningar i den så hårt drabbade äldreomsorgen?
För det första måste fler kolleger anställas. På så sätt kan fler dela på arbetsuppgifterna och arbetsbelastningen för de anställda kan minskas.
För det andra måste det förebyggande arbetet tas på största allvar. Här ingår att se över att alla scheman görs utifrån utgångspunkten att personalen får tillräcklig återhämtning. Här är det förstås viktigt att chefer tar till sig av de synpunkter de får av de anställda.
Sist men inte minst måste kommunerna tillföra tillräckligt med pengar för att allt detta ska gå att genomföra. Utan tillräckligt med ekonomiska resurser är det omöjligt att skapa en bra arbetsmiljö på äldreboenden.
Det är politiska beslut som gör det möjligt för de anställda att hinna ta en kisspaus och äta en lunchmacka. Och det är sist men inte minst politiska beslut som ser till att personalen inte är så slut när de kommer hem att de bara ramlar ihop i soffan i en liten hög, utan i stället har ork att vara med barn, familj eller vänner.
