Så fick de tillbaka arbetsglädjen

Det är fascinerande att lyssna när personalen på Ringövägen 40 berättar om sitt arbetssätt. Ett arbetssätt som de själva kommit på och som fått arbetsgivare och personal runt om i landet intresserade.

Det är inte konstigt, de som arbetar här har själva lyckats lösa problem som andra sliter sitt hår för att klara av. De har ökat tryggheten hos de boende och minskat antalet sjukskrivningar i personalen och samtidigt klarat av att vända en förlustekonomi till plusresultat.

Det är nästan en bragd om man ser tillbaka på hur det var tidigare. Då när personalen var slutkörd och ofta var sjukskrivna. Ofta blev de utan vikarier trots att de boende på Ringövägen 40 har tunga psykiatriska diagnoser och stort behov av stöd.

I många fall ledde personalbristen till att det blev oroligt bland de boende och det hände att personalen utsattes för våld.

Irene Karlsson som arbetat på Ringövägen i många år minns hur det var.

– Det var grymt här. Och man såg ju att det var på gränsen att någon skulle klappa ihop snart. Vi fick ju inga vikarier. Man ville då att personalen skulle jobba övertid och de ringdes in hela tiden fast de var lediga. Till slut ville de inte svara i telefonen för de orkade inte, säger hon.

Det går inte att jämföra hur vi hade det innan och med hur vi har det nu. Det är så mycket bättre. Nu vill vi sprida det här till andra.

I början av 2017 var det nog. Vid en personalfika bestämde de sig för att skriva ett brev om läget till förvaltningschefen.

– Det var ett nödrop. Vi klarar inte av situationen, vi blir utbrända, vi kan inte vara här. Vi var riktigt rakt på när vi skrev, säger Irene.

Brevet tog skruv.

– I februari fick vi två personal till. Det var som manna från himlen, säger Susanne Olofsson.

Så fick de fler kolleger – utan extra kostnad

På jobbet

När den tillfälliga förstärkningen var på plats blev det lite andrum. Personalen kunde arbeta fram ett förslag på ett arbetssätt som skulle fungera bättre för alla och som inte kostade mer pengar. I korthet innebär det bland annat att de styr över schemat själva och att det finns tillräckligt med personal för att täcka planerade ledigheter.

– Det går inte att jämföra hur vi hade det innan och med hur vi har det nu. Det är så mycket bättre. Nu vill vi sprida det här till andra, säger Susanne Olofsson och får medhåll av kollegan Jonas Bernbo.

– Många skulle kunna arbeta som vi gör – också inom äldreomsorgen, skola och förskolor, säger han.

I tredje delen av Undersköterskepodden berättar de själva om hur de skrev brevet till förvaltningschefen och hur deras metod går till rent praktiskt.