Terapihunden Baxter besöker ensamma äldre

Tanja Parkkari har arbetat i hemtjänsten i 20 år. Hennes stora intresse är hundar. För ett par år sedan fick hon möjlighet att på arbetstid gå en utbildning på Terapihundskolan genom ett projekt.

– Det lät kul att få jobba med sin hund, säger ­Tanja Parkkari.

Efter utbildningen hände inte så mycket, men Tanja fick möjlighet att ta med hunden när vissa äldre hade social tid.

2017 uppstod plötsligt en möjlighet. Jönköpings kommun hade tilldelats statliga pengar för att motverka äldres ensamhet i hemmet och där fanns terapi­hund i hemtjänsten som projekt att söka pengar till.

– Jag har en väldigt stöttande chef så vi skrev ihop en ansökan och fick pengar.

Sedan dess har Tanja och Baxter, en fem och ett halvt år gammal rottweiler, gjort hembesök runtom i Jönköpings kommun. Tanja har också dragit i gång gruppträffar i en lokal i Huskvarna, där hon själv bor.

– Dit kommer fyra, fem äldre åt gången. Vi ägnar oss åt aktivering. Det kan vara ärtpåsar som de får kasta och som hunden sedan får fånga. Det är jätte­roligt. Det blir mycket skratt. När de hör att hund­en är där vill de komma, säger Tanja.

Jag hoppas ju att det ska bli en tjänst. Vi har fått ganska mycket uppmärksamhet och det har hjälpt till att sprida vad vi gör.

Hon märker att de äldre blir gladare av att få hundbesök.

– En farbror som jag gått hos länge tycker att det är veckans höjdpunkt. Han har en person som tränar honom hemma och hon säger att hon märker att han är mycket piggare efter att han har träffat hunden. Han träffar nästan inga andra. Baxter vet vad han vill. Han sätter sig mellan farbrorns ben och så blir han kliad och klappad.

Baxter är i dagsläget ute och jobbar fyra, fem timmar i veckan. Till våren planerar Tanja att gå samma utbildning med sin andra hund.

– Det är jätteviktigt att ha en riktig utbildning. Hunden blir lämplighetstestad först. Man kan hamna i situationer och då är det viktigt att kunna läsa sin hund.

Det finns terapi- och vårdhundverksamhet på många ställen i landet, men det är inte alltid som hundinstruktören har undersköterskeutbildning.

– Jag ser det som en styrka, att jag kan jobbet från början.

Än så länge är terapihundverksamheten fort­farande i projektform. Pengarna räcker till i höst. Tanja Parkkari funderar redan nu över hur det ska kunna bli permanent.

– Jag dokumenterar det jag gör, men det är lite svårt i hemtjänsten. Ingen ser vad vi gör. Jag hoppas ju att det ska bli en tjänst. Vi har fått ganska mycket uppmärksamhet och det har hjälpt till att sprida vad vi gör.