– En sådan här sak händer bara en gång i livet. Det är den bästa nyheten i mitt liv! säger Tsegay Mehari, som tilldelas Kommunals kulturpris för sina dikter skrivna under fångenskap i Eritrea.

Tsegay Mehari arbetar som undersköterska inom psykiatrin i Boden. Han kom till Sverige från Eritrea för drygt fyra år sedan.

– I diktaturer kan poesin göra mer motstånd än vapen och därför blir poesin otroligt viktig i länder som inte accepterar yttrandefrihet och tryckfrihet, säger Tsegay Mehari.

För tio år sedan den 19 februari 2009 när han var 23 år, fängslades han tillsammans med ett flertal andra journalister och författare. Därefter satt han fängslad i fyra år utan rättegång.

– Jag började skriva i smyg med pennor som jag fått insmugglade. Jag skrev dikter på toapapper och på marginalerna till tidningssidor. Jag ville kunna ta med min berättelse därifrån. Det var förstås förbjudet men jag kände ingen rädsla, jag hade redan hamnat i det värsta så vad skulle jag vara rädd för?

Tsegay Mehari gav ut diktsamlingen ”Pots of my mother” på tigrinska och engelska för två år sedan, 2017. Till största delen består den av dikter som skrevs under tiden han satt i fängelse. Diktsamlingen har också översatts till portugisiska och Tsegay Mehari hoppas att översättningen till svenska ska bli klar nästa år.

– När jag flydde bestämde jag mig för att jag skulle ta mig till ett land där jag kunde skriva och berätta om vår situation. Jag är så tacksam mot det här landet och folket som har gett mig den möjligheten.

När Ulrika Winblad en dag tittade ut genom köksfönstret såg hon nazistiska Nordiska motståndsrörelsen stå utanför matbutiken mitt emot. Hon blev både rädd och rasande. Men hon vägrade låta dem definiera vad människovärde är. Så hon klädde på sig, gick in i affären och köpte geléhjärtan och ställde sig intill Nordisk motståndsrörelse och delade ut dem.

Hon protesterade mot nazisterna

Nyheter

Ulrika Winblad är sektionsordförande för Kommunal i Kungälv och har länge arbetat för människors lika värde. Nu uppmärksammar Kommunal hennes arbete genom att tilldela henne Kommunals demokrati och solidaritetspris.

– Det känns otroligt stort och hedersamt. Det är som att få Nobelpris. Jag började gråta när de ringde och sa att jag skulle få det. Finare utmärkelse kan inte någon få och jag känner en enorm ödmjukhet inför detta. Jag är både glad, berörd och rörd.

Vad betyder demokrati- och solidaritetsfrågor för dig?

– De är jätteviktiga. Om man inte jobbar med de här frågorna och agerar i dem hela tiden så återstår ingenting. Det är själva grunden, fundamentala frågor. Att man får lov att vara människa, sida vid sida med varandra. Det är den viktigaste frågan, för hur ska vi annars kunna hålla eller hävda våra fackliga löften?

Ulrika Winblad håller i den fackliga utbildningen ”Alla kan göra något” som hålls lokalt, och hon lyfter ofta fram hur viktigt det är att vi visar att vi är många som står för något annat. Att vara en motvikt.

– När Nordiska motståndsrörelsen kandiderade till fullmäktige och hade torgmöten anordnade vi manifestationer där vi stod med ryggarna mot dem och läste FN:s mänskliga rättigheter och dikter. Det var otroligt värdigt och starkt, säger Ulrika Winblad.

Den tredje kulturpristagaren, som får Kommunals Kämpepris (tilldelas en medlem som bidrar till att vidmakthålla eller utveckla ett kulturellt arv) är tecknaren Nasrola Khoshdel som är vaktmästare på Solhemsskolan i Spånga. Hans bok ”Stockholm och dess förorter” som kommer ut i dagarna innehåller teckningar av byggnader och platser i innerstan och förorterna.

– Vi måste lyfta fram närmiljön så att människorna uppskattar de platserna. Det är ju där vi lever och bor. Med mina teckningar vill jag markera hur viktig den är.

Nasrola Khoshdel talar om förorten och de tankar som fanns när förorterna byggdes. De var moderna platser som byggdes för att skapa nya tankar. I dag är de bild av segregation, trots mångfalden.

– Men vi kan inte lämna förorten i sticket. Vi kan inte låta den förfalla så att den vandaliseras. Med mina teckningar hoppas jag få människor att se med andra ögon på sin närmiljö. Jag har främst bott i Norra Järva-området och har fastnat för de platserna. Miljön har gjort starkt intryck på mig.

Kulturpriserna delades ut under Kommunals kongress på torsdagskvällen. Prissumman är 50 000 kronor per pris. Detta är första gången priserna endast kan tilldelas medlemmar i Kommunal. Alla kommunalare har haft möjlighet att nominera arbetskamrater – eller sig själva – till priserna.

Motiveringar

Kommunals Kämpepris Nasrola Khoshdel

För sitt arbete med att detaljerat nedteckna platser och byggnader i Stockholms innerstad och förorter. Hans verk visar en bredd av miljöer, allt från Stockholms slott till skolan han själv jobbar i.
Nasrola Khoshdel gör det möjligt för kommande generationer att lära känna sin närmiljös historia och utveckling. Genom sina teckningar fångar han mötet mellan arkitektur och hemkänsla, och detta i en tid när omvärlden förändras i snabb takt.
Priset har fått sitt namn efter Alfred Kämpe och är avsett att gå till medlem eller grupp av medlemmar i förbundet som på olika sätt har bidragit till att vidmakthålla eller utveckla ett kulturellt arv.

Bild: Anders G Warne

Kommunals demokrati och solidaritetspris Ulrika Winblad

För sitt arbete med att stå upp för och värna demokratin, att möta mörka krafter med geléhjärtan. Hennes outtröttliga kamp för alla människors lika värde.
Ulrika Winblad är en motvikt mot mörka krafter i Kungälv. Rädsla, passivitet och hat ska övervinnas. Fler ska vara med och påverka så att demokratin ska växa sig starkare.
Hon ordnar tysta motdemonstrationer som säger så mycket. Och hon viker inte en tum från värderingarna om solidaritet, demokrati och alla människors lika värde. Hon tar alltid diskussionen med dem hon möter såväl på arbetsplatsen som i samhället.
Priset uppmärksammar kulturutövande medlemmar som aktivt värnar våra gemensamma värderingar och som har en drivkraft att förändra vardagen genom ett engagemang för de demokratiska fri- och rättigheterna.

Kommunals Kulturpris Tsegay Mehari

För sina dikter skrivna under fångenskap i Eritrea. Hans egen historia, i kombination med god stilistisk förmåga, patos och engagemang lämnar få oberörda.
Tsegay Meharis poesi skildrar längtan, förlust och hopp från ett perspektiv som få har tvingats uppleva. Under fyra år av fångenskap och ovisshet skrev han på de material han kom över; toalett- och tidningspapper i månens sken om natten. Med en enorm kraft, och språket som vapen, har han sett till att den fria världen nu ta del av hans konst.
Läs en översatt dikt nedan.
Priset uppmärksammar kulturutövande medlemmar som är en del av fackföreningsrörelsens fina bildningstradition.

Enda möjligheten
Visst, du har rätt
i vad du sa:
Vi har inget gemensamt,
två helt skilda personligheter
Inget… inget alls
Så synd!
Men…
livet är inte alltid optimalt;
vi fick samma kropp…
Det enda vi har gemensamt
är den mänskliga rasen
Vi kan inget göra åt det
förutom att älska varandra
Det allena kan rädda oss
Det är vår enda möjlighet