De längtar efter ett arbete
I Sverige finns drygt 300 000 personer i åldern 20–64 år som lever på bidrag och ersättningar. I den politiska debatten kallas de för ”utanförskapet”. Vi har mött människorna. En sak har de gemensamt, längtan efter ett jobb med egen försörjning.
Filipstad och Haparanda har i flera år toppat listan för bidragsberoende. Följ med oss dit och möt Faisal Hassan Jalle som kom från Somalia 2012 och före detta missbrukaren Pernilla Karlsson. Tjugotreåriga Therese Marjakangas vars utbildning inte räcker till och Katariina Tervahauta som varit sjukskriven i flera år.
Partierna har olika förslag på hur de och andra personer som ofta är nyanlända, lågutbildade, äldre eller har funktionsvariationer ska komma i arbete, allt ifrån mer stöd till utbildning och praktik till mer piska genom sänkta bidrag. Linda Högberg, chef för arbetsmarknads- och integrationsenheten i Filipstads kommun, vill inte som tjänsteman svara på vad hon tycker om dessa politiska förslag.
– Men vår erfarenhet är att det inte handlar så mycket om att människor inte vill jobba, säger hon.
Marie Segerlund-Mukka som har arbetat med ekonomiskt bistånd i 18 år i Haparanda kommun håller med om att de flesta vill ha ett arbete. Hon menar att det är viktigt att satsa på att förebygga risken för utanförskap så tidigt som möjligt.
– Det kostar mer att laga trasiga vuxna än att bygga trygga barn, säger hon.
Här står flest utanför arbetsmarknaden
- Filipstad: 23,1 %
- Haparanda: 22,3 %
- Ockelbo: 21,6 %
- Lessebo: 21,1 %
- Söderhamn: 21,0 %
- Gullspång: 20,7 %
- Perstorp: 20,6 %
- Högsby: 20,2 %
- Sandviken: 19,9 %
- Flen: 19,5 %
- Riket: 12,7 %
Siffrorna avser andel personer 16–64 år som är beroende av ersättning och bidrag. Siffrorna är avrundade. Statistiken gäller läget i riket och i kommuner juni 2018. Källa: SCB