Nu kraftsamlar Förskoleupproret på nytt

Det var under en utvecklingsdag i Örebro hösten 2013 som Anki Jansson och en kollega plötsligt kapade scenen och talade om att de anställda i förskolan snart inte orkar mer. Respektlöst tyckte ansvarig skolpolitiker. Men Ankis kolleger i publiken gav dem stående ovationer.

Några dagar senare skapades en Facebookgrupp som skulle att komma att samla över 30  000 anställda i förskolan runt om i landet, både barnskötare och förskollärare.

Sedan dess har det blivit flera manifestationer och ett upprop, #pressatläge, där anställda vittnade om en ohållbar arbetsmiljö. Anki Jansson medger att Förskoleupproret inte har lyckats minska barngrupperna, en av rörelsens viktigaste krav.

– För det behövs det ju mer pengar. Här i Örebro har de i stället lagt ett sparpaket på förskolan.

Däremot har Skolverket börjat se över hur man redovisar barngrupperna och det har blivit en debatt om att arbetsgivare friserar siffrorna, påpekar Anki Jansson.

– Det tar tid att förändra.

I Facebookgruppen förs förtvivlade diskussioner om en pressad arbetsvardag, men man peppar också varandra att använda fackliga verktyg, som att skriva tillbud när chefen inte tar in vikarier och vara noga med att rapportera övertid.

– Vi vill få ut vilka fackliga rättigheter och skyldigheter man har. Det kanske inte finns någon gammal räv på förskolan som kan det här, och då kanske man går in i väggen till slut, säger Anki Jansson som själv jobbar en dag i veckan för Lärarförbundet.

Från början var det trögt att få stöd från fackförbunden, tycker Anki Jansson.

– Men vi måste jobba tillsammans från olika håll för att kunna påverka. Annars kanske man vänder sig sin ilska mot facken i stället för att inget händer.

Förskoleupproret demonstrerar tillsammans med Lärarupproret och Lärarmarschen den 18 maj i Stockholm. Samma dag hålls demonstrationer i Malmö, Jönköping och Jokkmokk, och den 19 maj i Göteborg.

Tre barnskötare om Förskoleupproret

Christina Thelin barnskötare, Sollentuna

”Jag var en av dem som vittnade i #pressatläge och när de läste upp mina ord i tv4:s ’Nyhetsmorgon’ kände jag mig stolt över att jag hade vågat vara med. Det kändes som att alla upptäckte Förskoleupproret då. Men det har varit väldigt svårt att nå fram till politikerna och det är de som måste lagstifta om storleken på barngrupper och antal barn per pedagog om det ska bli någon förändring på riktigt.

Jag sade upp mig i höstas för jag orkade inte längre. Nu är jag timvikarie i stället och slipper ha dåligt samvete för att gå ifrån barngruppen för planering och kvällsmöten.

Jag tycker ändå att Förskoleupproret har gjort att man inte känner sig så ensam. Det känns som att vi är fler som säger ifrån på arbetsplatsen och vi peppar varandra att skriva tillbud och inte säga ja till alla nya kringuppgifter som de lägger på oss.

Jag har varit facklig länge och är glad över att Tobias Baudin har blivit bättre på att uppmärksamma oss barn­skötare. Förut hörde man sällan någon facklig nämna förskolan.”

Jagoda Angelkovski barnskötare, Örebro

”Jag var med första dagen då Förskoleupproret startade i Örebro och jag gick längst fram i tåget när vi demonstrerade i Stockholm för några år sedan.

När man diskuterar barngrupperna måste man tänka på att det också finns många barn med mer behov än andra. Det är inte så konstigt att det finns problem med psykisk ohälsa hos unga senare i livet när det i samhället inte finns tillräckligt med vuxna kring barnen.

Förskoleupproret har gjort att man har fått lätta på trycket och dela med sig av hur det ser ut, men det är inte så mycket som har förändrats. Man blir lite bitter på politikerna som inte förstår hur vi har det. Men vi får aldrig ge upp, för barnens skull.

Jag tycker att man skulle ta bort all administration och extra arbetsupp­gifter, vi har inte tid med barnen längre.

Många som är nytillkomna till Sverige borde ges chansen att integrera sig i samhället med hjälp av extratjänster på förskolan där de kunde hjälpa till med att torka av borden, ta fram maten och städa. Vi som jobbar i förskolan måste få känna att vi räcker till annars kan man gå in i väggen.”

Veronika Kihlberg barnskötare, Partille

”Jag tycker att det har märkts mer de senaste åren att det finns en annan medvetenhet om vår arbetsmiljö. När två kolleger var långtidssjukskrivna i min egen barngrupp var det föräldrar som frågade om det var på grund av arbetsbelastningen. Jag blev väldigt glad för det var första gången vi har fått den frågan.

När kommunen gick ut och förbjöd Förskoleupprorets tröjor var det många medarbetare som blev förbannade. Jag jobbar fackligt 60 procent och när vi är ute på arbetsplatsbesök märks det att anställda vågar ställa sig upp och ifrågasätta mer.

Någonstans har man fått nog. Det behövs mer pengar för att minska barngrupperna, men ska sjuktalen ner måste man också göra något åt vår schemaläggning som inte är anpassad efter att barnen går allt längre dagar. Vi kan lätt ha 18 barn till frukost på två personal.

Det var bra att Tobias Baudin var med på vår manifestation, men det var lite trögt i början med stöd från Kommunal. Jag tror det beror på att upproret startades av förskollärare och lokalt hänger det mycket på vilka som jobbar på sektionsexpeditionen.”