Ljuset flödar in på Tre stiftelsers äldreboende Änggårdsbacken i Göteborg. Abdurahman Ali, mer känd som Manka, ruskar om ett lakan och breder ut det över sängen. Birgitta Hadavandifard, undersköterska och handledare, står tätt bakom.

Student läser i bok.

Vill du studera? Tänk på det här!

Utbildning

– Alla boende vill ha bäddat på sitt sätt. Dra till lakandet så att det blir slätt och fint, instruerar hon.

Manka hör till den första kullen av pilotprojektet Svensk Gymnasielärling. Han varvar studier på Katrinelundsgymnasiets vård- och omsorgsprogram med anställning på Tre stiftelser. Till skillnad mot en vanlig lärling får han kollektivavtalad lön på jobbet.

– Det är najs! Jag är en av de elever som tröttnat på skolan, så för mig är det bra att varva med att jobba. Lönen är ett stort plus.

Abdurahman Ali eller ”Manka”.

Under sitt första år på demensavdelningen har han gått från novis till självgående kollega under Birgittas vakande öga.

– Han får bara uppgifter som jag vet att han klarar av, men Manka är duktig och kan vara med i näromvårdnad. Vi jobbar mycket bra ihop.

Manka bryter in.

– Jag kunde ingenting när jag kom hit. Allt har gått lätt tack vare att jag fick den bästa handledaren!

Birgitta suger åt sig berömmet. Hon ser det som en gåva att få dela med sig av sina kunskaper.

– När eleven inte kan något om vård handlar det om att pusha försiktigt i små steg. Sedan brukar de blomma ut.

Birgitta har gått en handledarutbildning och känner sig väl förberedd. Hon dokumenterar hur Manka klarar olika praktiska moment utifrån mål som skolan satt och de båda träffar yrkesläraren med jämna mellanrum för att stämma av framstegen på jobbet.

– Ibland har jag haft lite för bråttom med att kryssa i ett högre omdöme, då förklarar läraren varför Manka inte riktigt når ända upp än, säger Birgitta.

Birgitta Hadavandifard.

Sängen är bäddad. Manka och Birgitta tar sikte på allrummet där balkongdörren står på vid gavel. Där ute njuter två boende av värmen. Plötsligt bryter mannen lugnet med ett kraftfullt rop: mamma! ”Sluta nu, gamla gubben”, replikerar damen snabbt.

Birgitta ler. De dementa har ofta roliga kommentarer, men kan lika snabbt växla till något negativt. Sådana lärdomar kan Birgitta förmedla på djupet under en arbetsdag per månad.

– Då pratar jag och Manka på ett mer personligt plan. Vi tar upp situationer vi inte hinner med under de vanliga passen, som arbetsmoment, sjukdomar och varför en anhörig eller boende reagerat på ett visst sätt.

Hon slår sig ned och småpratar med en av de boende. Manka fixar med kaffe och häller upp. Han drömmer om att bli läkare, men har nu också fått upp ögonen för undersköterskeyrket.

– Än så länge känner jag bara till hur det är att hjälpa människor med demenssjukdomar. Det skulle jag kunna tänka mig att jobba med i framtiden.

Birgitta placerar kaffekoppen på bordet.

– Då har jag lyckats! Det känns som ett bra kvitto på att jag gör rätt.

Så funkar Svensk Gymnasielärling

Pilotprojektet startade 2017 med runt 200 elever i 18 skolor. Industritekniska programmet är störst, följt av vård- och omsorg.

Eleven är visstidsanställd halva gymnasietiden. Företaget får statsbidrag på upp till 47 500 kronor.

 Enligt det centrala kollektivavtal som Kommunal tecknat med arbetsgivarsidan är minimilönen för vård- och omsorgs-
elever 6 000-7 000 kronor per månad.

Västsvenska Handelskammaren och Skolverket driver projektet. Syftet är att höja yrkesprogrammens status och locka fler sökande. Läs mer på
www.gymnasielarling.se