Tuff väg mot mer makt för personalen

Klockan är 11.00 när undersköterskan Thomas Lundmark ringer på hemma hos Barbro Lundgren.

– Åh Thomas, jag tänkte att det var du, säger hon glatt.

Sedan i våras arbetar hemtjänsten i Njurunda utanför Sundsvall efter Skönsmomodellen. För Barbro och Thomas betyder det att de träffas ofta, eftersom han är en av åtta personer som har huvudansvar för henne. 

–   Ja, jag kan nog säga att jag älskar dem. Så var det inte när det var nya hela tiden, säger Barbro.

Thomas säger att han trivs bättre med jobbet nu. 

–   När jag var vikarie här under usk-utbildningen skulle jag gå till 22 personer mellan klockan 17 och 22 en kväll. Man fixade det men fick köra hårt med bilen. Nu har jag sju personer som jag ska gå till på en dag och jag vet oftast hur varje dag ser ut i förväg. Det är ett annat jobb.

”Det är jobbigt för alla. Det tar tid att ställa om. För oss blev det bättre först på hösten.”

Det var 2012 som Sundsvalls kommun arbetade fram Skönsmomodellen på försök i en hemtjänstgrupp i stadsdelen Skönsmon. Det lyckades så bra att alla hemtjänstgrupper i kommunen jobbar så sedan förra året och nu i vår börjar modellen införas på alla kommunala äldreboenden. Överlag är arbetsmodellen omtyckt av brukare och personal, men att införa den kräver hårt arbete.

– Det är jobbigt för alla. Det tar tid att ställa om. För oss blev det bättre först på hösten, säger Thomas Lundmark, som var med i en av grupperna som förberedde systemskiftet i Njurunda förra våren.

Gruppen bestod av åtta personer, som själva jobbade i hemtjänsten, under handledning av en person som varit med och infört systemet tidigare. 

–   Tanken var att vi skulle se till att det inte görs massa dubbelarbete och att komma på nya sätt att arbeta. Det var ett roligt men tungt jobb, säger undersköterskan Jeanette Dyberg-Vesterlund, som också var med. 

De intervjuade alla brukare och alla som har med brukare att göra som vårdcentraler, färdtjänst, biståndsbedömare och liknande. Dessutom fick de ansvaret att sätta ihop alla team med personal och brukare. Att plötsligt bestämma över sina kollegor var inte lätt. 

–   Jag fick mandat av chefen att flytta personal och hade jätteångest över det. Jag skulle bestämma vilka som skulle arbeta ihop och vilka de skulle ta hand om. För mig blev det lättare att ta tunga brukare själv, säger Jeanette.

Det kom också en del kommentarer från kollegorna som skötte det vanliga hemtjänstjobbet tillsammans med vikarier under de veckor som planeringsgruppen var frikopplad för kartläggningen.  

– En del trodde att vi satt och fikade och åt godis, det var svårt att förklara vad vi gjorde, säger Jeanette.

Omgörningsgruppen rapporterade till kollegorna en gång i veckan för att alla skulle hänga med i arbetet, men det funkade dåligt menar Thomas.

– Alla hade inte ork att lyssna. ”Kan vi gå ut och jobba nu” sa de och ville iväg. Det hade varit bra om fler varit med i kartläggningen.

”Det finns 17 hemtjänstområden i Sundsvalls kommun. Jag skulle säga att modellen fungerar i elva, tolv stycken.”

Lillemor Lång är huvudskyddsombud för Kommunal Mellersta Norrland och hon känner igen det Thomas och Jeanette berättar. 

– Min bild är att de som kommit in i arbetssättet är nöjda, men inte med övergången. Det har varit turbulent på vissa ställen. 

Trots att systemet på pappret är infört i hela hemtjänsten menar hon att det finns grupper som jobbar vidare som innan delvis för att de haft svårt att klara av övergången.

–  Det finns 17 hemtjänstområden i Sundsvalls kommun. Jag skulle säga att modellen fungerar i elva, tolv stycken. De andra skulle behöva en omstart.

En del av förändringen är att hemtjänstpersonalen har större ansvar själva. De bestämmer själva vilka tider de ska vara hos brukarna och ser till att arbetslaget ger alla insatser när de behövs.

– Mycket handlar om kommunikation och att få in lagkänslan. Förut har de som jobbar kunnat vara individualister och kunnat önska scheman efter sig själva. Nu måste man tänka på hela arbetslaget. 

Åsa Swan är verksamhetsutvecklare på Sundsvalls kommun och den som håller i arbetet med Skönsmomodellen. Hon håller med om att övergången kan vara tuff och att kommunikationen mellan dem i planeringsgrupperna och övrig personal kan bli bättre. Däremot tror hon inte på större planeringsgrupper.

– Som det är nu tar vi en tredjedel av all hemtjänstpersonal från sitt ordinarie arbete i åtta veckor. Att ta in vikarier för hela grupper är inte ekonomiskt försvarbart, säger hon.

Hon tror att det går att dra nytta av personalens erfarenheter när modellen införs på äldreboenden.

– Samtidigt vet vi att det jobbiga under införandefasen är en naturlig del i utvecklingsarbete där man ska tänka nytt och göra annorlunda. Så helt och hållet kommer vi aldrig att kunna undvika den biten om vi vill åstadkomma förändring.