Så bråkar ni bättre

Malin Haawind är en grälare. På en mikrosekund kan hon bli rosen­rasande och börja skrika. Hon beskriver vad som händer i kroppen när man blir arg: Adrenalinet flödar och hjärtat slår snabbare när kroppen förbereder sig på strid. Hjärnan påverkas också, man blir sämre på empati och konsekvens­tänkande – det är därför man kan säga saker man aldrig skulle säga annars.

– Det är jättejättesvårt att kontrollera sig.

Malin Haawind har skrivit en bok om gräl i par­relationer. Hon intervjuade många om hur de gräl­ar och slogs av en sak: De flesta har inga större problem med själva grälen. Problemet är i stället att de flesta går omkring och tror att de grälar mer än and­ra – och därför skäms och tror att det är något fel på dem.

Det beror till stor del på att vi inte så gärna berättar för andra om våra gräl.

– Man skriver inte på Facebook ”jag rök ihop med min fru i morse”. Dels för att inte lämna ut någon, dels för att det är skambelagt, säger Malin Haawind.

Hon tycker att vi ska sluta skämmas för att vi gräl­ar, för gräl kan till och med vara bra.

– Gräl är ett sätt att kommunicera. Gräl där båda uttrycker sig är en sorts förhandling om hur relation­en ska vara. Det är ett sätt att utveckla den.

Vissa borde till och med gräla mera, anser Malin Haawind. Hon har ägnat ett par kapitel i sin bok åt de så kallade ”ickegrälarna” – personer som sällan eller aldrig grälar.

Det kan vara negativt, om det beror på att den ena eller båda är väldigt konflikträdda. Eller om det råder en ojämn maktbalans i förhållandet, så att den ena bestämmer och den andra fogar sig. I de relationerna kan konflikter förbli olösta, och ilskan kommer ut som sorg eller bitterhet i stället.

Men det behöver förstås inte vara dåligt att inte gräla, påpekar hon:

– Vissa är ju bara milda till sinnet. Om två sådana personer lever ihop blir det inte så mycket bråk. Eller att man är väldigt lika varandra, säger Malin Haawind.

En grälare och en ickegrälare som lever tillsammans kan ha det jobbigt: Den ena blir arg och skrik­er, den andra blir tyst och drar sig undan. Grälaren upplever det som att icke-grälaren inte bryr sig, och försöker tvinga fram en reaktion.

– Lösningen går ofta ut på att grälaren måste försöka lägga band på sig. Det är svårt att tvinga någon att skrika när den inte har det i sig, säger Malin Haawind.

”Min man och jag har aldrig sagt ’vi ska aldrig mer bråka’, för det tror vi inte på, utan att vi ska bråka bättre.”

Människor har väldigt olika lätt att bli arga, och det kan vara svårt att ändra på.  Vi känner också olika inför ilska – en del avskyr känslan, andra gillar den.

– Ganska många känner en rent fysisk kick. Det blir ju ett adrenalinpåslag, säger Malin Haawind.
Men även om gräl kan vara bra, så är förstås inte alla gräl bra. De kan vara utmattande och man kan såra varandra djupt. Man kan lära sig att gräla bättre. Några av tipsen ur Malin Haawinds bok finns här intill.

– Min man och jag har aldrig sagt ”vi ska aldrig mer bråka”, för det tror vi inte på, utan att vi ska bråka bättre, säger Malin Haawind.

Det är också bra att tala med varandra om sina gränser. Människor tycker olika om vad som egentligen är ett gräl, och var gränsen går för vad man får säga och göra. Är det okej att skrika, att svära?

Själv tycker Malin Haawind att det inte är så farligt att skrika ”du är dum i huvet” – då är det mycket värre att säga något personligt sårande i stil med ”inte konstigt att du inte har några vänner”.

Viljan att såra den man grälar med handlar om hämnd – i kombination med att man inte tänker så bra när man är arg.

– Man känner sig sårad, och man tänker att det ska kännas bättre om den andra också känner sig sårad, säger Malin Haawind.

Gräl kan handla om allt möjligt. Ibland räcker det med någon småsak, och då kan det handla om att man egentligen är arg på sin chef, eller allmänt frustrerad över sin livssituation.

Men mycket ofta handlar grälen saker som är viktiga i relationen. Pengar, sex och barnuppfostran är ämnen som återkommer. Och förstås vem som får slappa mest och vem som gör mest hushållsarbete. Det tycker Malin Haawind är viktigt att gräla om.

– Det finns fortfarande en skevhet i arbets­bördan, där kvinnor gör mer när man lägger ihop betalt och obetalt arbete. Det måste bråkas om, tills det blir bättre.