‪Under mina år på sektionen i Enköping har jag sett och gjort det mesta som ingår i den fackliga vardagen. Till en början, efter 12 år som nattarbetare på LSS:en, försökte jag kombinera det fackliga uppdraget med vanligt jobb och familjeliv men det var omöjligt att få ihop det. Nu när jag varit sektionsordförande i 16 år och suttit i förbundsstyrelsen sedan hösten 2015 är jag oerhört tacksam att jag inte gav upp. För i dag vet jag vad som saknas på ledningsnivå – förtroendevalda med ett sektionsperspektiv.

‪Kommunal har en klok förbundsstyrelse som fattar många kloka beslut. Och vi har ett otroligt kompetent förbundskontor som ger rätt stöd i rätt tid, följer upp kongressbeslut och framställer rapporter med mera. Kärnan i Kommunal är dock våra förtroendevalda, det är våra många (ideella) fackliga timmar som ska göra verklighet och skillnad av det som beslutas och produceras centralt. Då krävs det en ledning som förstår vad som krävs och som är förankrad i det lokala arbetet. Det är enkelt att lasta på fler arbetsuppgifter på våra förtroendevalda men då måste vi även prioritera bort andra uppgifter. Det synsättet går bortom anställda tjänstemän, ytterst är det en strategisk fråga för vår högsta ledning.

 

LÄS OCKSÅ: Fyra kandidater vill leda Kommunal

 

‪Ett starkt Kommunal kräver ett helt gäng av förtroendevalda på toppen, som under många år framöver orkar återupprätta förtroendet för Kommunal. Ytterst behöver vi en orädd ordförande som städar upp efter de skandaler som varit och som vågar gå ett steg längre i det utvecklings- och förändringsarbete som redan är påbörjat. Det finns de som säger att det måste bli en kvinna som väljs till ordförande men det håller jag inte med om. Lika viktigt som det är att förbundsstyrelsen i sin helhet speglar medlemskåren, lika viktigt är det att Kommunal får en kompetent ordförande med skit under naglarna. En förtroendevald alltså.

‪Som förtroendevald vill jag kunna se mina fackliga kamrater i ögonen och säga att de beslut vi fattar är för allas bästa. Vi kommunalare måste hålla ihop. Samtidigt som vi ska våga fokusera på olika frågor för att nå framgång behöver vi bli bättre på helheten. Den fragmentiserade arbetsmarknaden där vi arbetare delas upp i olika anställningsformer och där ungdomar, kvinnor, arbetslösa, invandrare och undersköterskor ställs mot varandra är ett av vår tids största hot. Fackligt som ideologiskt. Kommunal måste befinna sig längst fram i kampen om lika villkor för alla, först då vinner vi kampen mot lägstalönerna, kampen om heltid som norm och kampen mot allmän visstid. För ju mindre skillnader vi har i avtal, lön och villkor mellan våra medlemsgrupper, desto mer jämställda och jämlika blir vi.

 

Majlene Ahlgren