Den misslyckade amerikanske affärsmannen Alan Clay reser till Saudiarabien för att ro i hamn en stor affär med kungen. En affär som också ska rädda hans privatekonomi såväl som anseende. Vid sidan om berättelsen om den medelålders och desillusionerade mannen löper en annan. Den om en pågående maktförskjutning från världens ekonomiska stormakt USA till länder i mellanöstern och Asien. En förskjutning som pågått länge och som Alan Clay själv bidragit till genom att flytta produktion från USA till låglöneländer som Kina.

När han får syn på en arbetare som sopar sand från en väg dragen rakt genom ökenlandskapet frågar Alan Clay: ”De är inte med i facket va?” Svaret: Vi har inget fack – vi har filippinare – sätter fingret på maktförskjutningens och framförallt produktionens verkliga pris. 

Det är också detta underliggande budskap som utgör filmens största behållning. Alan Clays mödosamma resa och spirande kärleksrelation över kulturgränser utgör däremot en betydligt mindre intressant kuliss.