Luca Visentini, som är född 1969, har publicerat böcker med diktsamlingar och noveller. Men i snart 30 har han i huvudsak arbetat fackligt i Italien och på Europanivå.

I Europafacket har Luca Visentini bland annat haft ansvar för att samarbete och samordning mellan medlemsförbunden i kollektivavtalsfrågor. Det arbetet ser han som en av de viktigaste frågorna även i framtiden.

– Vi måste samarbeta mer och i solidaritet stöda varandra för att vi tillsammans ska bli starkare för att löner och villkor ska bli så bra som möjligt.

Han ser framför sig tuffa och svåra utmaningar för att lyckas.

– Under de senaste åren har Europa haft den största ekonomiska krisen sedan andra världskriget. EU:s medlemsländer har genomfört kraftiga nedskärningar, löntagarnas rättigheter har försämrats och EU–ledarnas intresse till dialog med oss om lösningar på krisen har varit mycket begränsad.

Vid Europafackets kongress lovade EU–kommissionens ordförande Jean–Claude Juncker och kommissionens ansvarige för arbetsmarknad och sociala frågor, Marianne Thyssen, att förbättra den så kallade sociala dialogen mellan politiker, fack och arbetsgivare.

EU–ledarna lovade också vid kongressen ett förslag i december om förbättrade sociala villkor och rättigheter för Europas löntagare.

Luca Visentini är avvaktande positiv, EU–ledare har lovat sådant tidigare och sedan gjort precis tvärtom med förslag om ännu fler försämringar.

– Det första jag ska göra på måndag efter kongressen är att skriva till Juncker och Thyssen och fråga vad de menar med sitt löfte.

Det Luca Visentini bland annat vill tala om är Europackets förslag till EU–regler om minimiinkomst i medlemsländer. Det är inte samma sak som minimilöner, i minimiinkomst ingår även sociala bidrag, arbetslöshetsersättning, sjukersättning, barnbidrag och pensioner med mera.

Europafacket vill ha sådana regler eftersom levnadsstandarden skiljer sig åt så mycket mellan medlemsländerna och att antalet fattiga bara ökar.

Luca Visentini vill även driva på för bättre stöd till flyktingar och papperslösa, i Europafacket och i EU.

– Det handlar om solidaritet och alla människors lika värde. Jag har varit mycket engagerad i dessa frågor sedan i början av 90–talet då jag aktivt deltog i arbetet för att stöda flyktingar från Bosnien.

Luca Visentini efterträder Bernadette Ségol som generalsekreterare. Hon valdes till den posten vid kongressen i Aten för fyra år sedan.

Då väckte hon stor uppmärksamhet när hon i en intervju i Kommunalarbetaren kritiserade de nordiska fackföreningsföreträdarna för att allt för mycket bara tala om sin egen kollektivavtalsmodell utan att vara lyhörda för andra facks styrka och erfarenheter (läs intervjun här).

Bernadette Ségol fick mycket kritik i Aten av nordiska fack som kände sig orättvist kritiserade i den intervjun.

Luca Visentini känner igen det som Bernadette Ségol beskrev om att Norden uppträdde som en egen grupp i Europafacket.

– Men nu vill jag säga att läget är mycket annorlunda. Attityden från de nordiska kamraterna är helt annorlunda. De är mycket öppna för att diskutera det fackliga läget i andra länder och de är väldigt engagerade att bygga ut samarbete till stöd för facklig utvecklig i länder utanför Norden.

Veronika Nilsson är född 1971, hon har tidigare arbetat för TCO och EPSU, Europainternationalen för offentligt anställda där Kommunal är medlem. Hon har i fyra år varit konfederal sekreterare, politisk chef, vid Europafackets kansli.

Nu blir hon av två vice generalsekreterare, den andre är tyske Peter Scherrer.

Veronika Nilsson tycker att kritiken mot de nordiska facken inte stämmer med verkligheten.

– Jag kanske är för nordisk i denna fråga, men jag tycker att vi alltid har varit pådrivande för solidaritet och samarbete med andra fackliga organisationer.

Hon kommer att fortsätta med att ansvara för Europafackets arbete i frågor om sysselsättning, arbetsmarknad, avreglering och sociala rättigheter.

Liksom Luca Visentini är hon avvaktande positiv till EU–ledarnas signaler om bättre sociala villkor och rättigheter.

– Det låter bra. Men vi har hört det förut. Nu kommer vi att ligga på för att de också ska leverera vad de lovar.

Medlemsförbunden har under senare år tappat omkring 10 miljoner medlemmar, i dag organiserar de tillsammans omkring 42 miljoner löntagare. En av Europafackets stora uppgifter är stöda medlemsförbunden i arbetet att värva fler medlemmar. Den frågan berördes knappt vid kongressen.

– Det är något vi måste ta tag i framöver, det är en av våra prioriteringar. Men jag kan hålla med om att vi borde ha gjort det vid kongressen också, till exempel genom att lyfta fram goda exempel där medlemsförbunden har lyckats växa.

Flera ombud har vid kongressen kritiserat den manliga dominansen i de paneler som diskuterat olika frågor om arbete, social dumping och löntagarnas rättigheter.

Denna kritik fördes även fram vid förra kongressen i Aten, då lovade ledningen bot och bättring. Men vid denna kongress var den kvinnliga andelen i panelerna till och med sämre än i Aten.

Veronika Nilsson håller med i den kritiken.

– Oftast är det ordföranden i medlemsförbunden som får i uppgift att tala, det är oftast män. Vi kommer från olika kulturer, alla ser inte detta som ett problem. Jag hörde inte en enda talare från Östeuropa som kritiserade mansdominansen under kongressen. Kanske måste vi ställa krav om mer jämstalld representation, säger hon.