Här får Gunnar hemlagad mat

Det är en grådisig och vindstilla vinterdag i Färjestaden på Öland. Maud Arnehall har just ätit lunch och gör sig redo för den tidiga eftermiddagens uppdrag. Klockan närmar sig ett och det är dags att åka till Gunnar Pahlms enplansvilla strax utanför Färjestaden där Maud ska laga spagetti och köttfärssås.

För fem år sedan slutade man med den kylda mat som tidig­are körts ut till omsorgstagarna inom Mörbylångas hemtjänst och började istället laga måltiderna hemma hos de gamla. Tanken är att man ska kunna utgå från omsorgstagarens van­or och önskemål och individ­anpassa måltiderna. Systemet kan låta kostsamt, men på kommunen menar man att det inte blivit dyrare.

– Kostnaden för matbilen och personal till den har omfördelats, och vi har i stället kunnat få mer sammanhållen tid hos omsorgstagarna. Kostnadsmässigt har det gått på ett ut, där­emot har det blivit en kvalitetsförbättring, berättar Catarina Pettersson, som är ekonom på Mörbylånga kommun.

Och enligt Maud fungerar det nya arbetssättet bra.

– Många äldre tyckte inte om den kylda maten. Man kom med lunchen och satte in den i mikrovågsugnen, sedan blev det inte så mycket mer. Nu steker vi fisk och det är fläsk och löksås och makaroner och falukorv. När de får känna matoset och kan bestämma själva hur maten ska lagas och kryddas så blir aptiten bättre, berättar Maud.

Det blir ju inga långkok, men ibland när man har lite längre besök med städning och handling kan man göra något som tar mer tid.

Hon har arbetat inom omsorg­en på Öland i 27 år och är född och uppvuxen på den södra del­en av ön. Där bodde hon fram tills för fem år sedan då flyttlasset gick till Kalmar. Under livet har Maud sett sina hemtrakter förändras.

– När jag växte upp i Grönhögen fanns det distriktsköterska, brandstation och två skolor där. Nu finns inget av det kvar. Det försvinner mer och mer saker nere på södra Öland. Många av husen har gått till fågelskådare och golfare, berättar hon.

Hemma hos Gunnar Pahlm är det lugnt och stilla. Han bor ensam i villan som han och hustrun flyttade till 1989. Sedan sex-sju år har han hjälp av Maud och hennes kollegor.

– Min fru blev dement och det var då vi fick flagga för att vi behövde hjälp här hemma. Men så blev hon sämre och till slut fungerade det inte för henne att bo kvar här. Nu är hon på ett boende en bit härifrån, berättar han.

Ute i Gunnars kök plockar Maud bland kastrullerna. Hon ställer fram smör, ketchup och grädde och börjar hacka upp gullöken. Snart sprider sig doften av köttfärssås från köket ut i matsalen.

Ofta blir det lättare matlagning hemma hos omsorgstagarna. Maud och hennes kollegor brukar ha ungefär en halvtimme på sig med maten.

– Det blir ju inga långkok, men ibland när man har lite längre besök med städning och handling kan man göra något som tar mer tid, berättar Maud.

Gunnar har inte mycket till övers för uppvärmd mat och uppskattar att få maten tillagad hemma i sitt eget kök.

– Jag brukar försöka undvika att äta på boendet när jag hälsar på min fru. De har i och för sig ett eget kök där, men det blir ändå inte samma sak. Jag vill ju gärna ha min egen mat och tycker att det här med att få maten lagad hemma är jättebra.

Däremot tycker han att matlagningskunskaperna hos personalen ibland varierar.

– Maud är ju gammal i gamet så hon kan ju det här med matlagning. Men mannagrynsgröt är det flera av de yngre som har svårt att klara. Fast man kan ju inte få allt här i världen, menar han och ser påtagligt nöjd ut när Maud kommer ut från köket och ställer fram rykande varm pasta med nylagad köttfärssås på bordet.