Boden satsar på hälsa utan friskvårdsbidrag

Dagen när KA hälsar på startar resan för ännu en grupp anställda i Bodens kommun. 16 personer – unga och gamla, män och kvinnor, runda och smala – samlas i ett klassrum hos friskvårdsföretaget Winternet, kommunens partner i friskvårdsarbetet.

I ett år kommer de att få kostråd, träningsinstruktion, och ett träningsprogram utformat efter vars och ens behov. De får också gå på föreläsningar om alltifrån hur man bör äta när man jobbar natt till hur man bäst tar hand om sina fötter.

Ledaren Marie Eriksson frågar kursdeltagarna vad de vill ha för förändring i sina liv.

– Gå ner i vikt, svarar nästan alla.

Men även andra mål nämns: En vill få muskler och kondition, en annan vill lära sig äta bättre, flera vill få mindre ont, och en kvinna vill hitta en träningsform som inte är ”skittråkig”.

Bodens kommun hade tidigare ett friskvårdsbidrag, som de anställda kunde använda till exempel till ett årskort på en träningsanläggning. När det avskaffades blev många besvikna.

Men för två år sedan kom i stället den här satsningen, som kallas Helt Friskt.

– Friskvårdsbidrag når mest dem som redan tränar. Vi ville ha ett helhetstänk med friskvård, hälsa och träning, säger Thomas Reinholdt, personalchef i kommunen.

Alla är inbjudna att vara med, i alla verksamheter och på alla nivåer. Både de som jobbat länge och de som är nya.

– Det är viktigt att inte begränsa. Det är ett sätt att rekrytera också, säger Thomas Reinholdt.

Ändå kostar Helt Friskt kommunen bara en aning mer än vad friskvårdsbidragen gjorde.

Sedan 2013 startar regelbundet nya grupper för anställda som vill förbättra hälsan. En del mår redan ganska bra, andra har problem som artros, övervikt, värk i axlar och nacke. Alla får individuell hjälp och personliga råd, även om de flesta aktiviteter görs i grupp.

Marie Eriksson, idrottsvetare jobbar på Winternet. Hon kan intyga att satsningen når personer som aldrig tränat förut. Som exempel tar hon när en av deltagarna avbröt träningen och sa: ”Det måste vara något fel på mig, för hjärtat slår snabbare!”

– En del har haft hjärtinfarkt, och även om läkaren sagt att de kan träna så behöver de någon att hålla i handen, säger Marie Eriksson.

”Jag ville slippa gå hos sjukgymnasten”

Åsa Berg, 47 år. Undersköterska i hemtjänsten.

Åsa tvekade några månader innan hon anmälde sig. Hon hade aldrig tränat och tyckte inte att hon var en sån som går på gym.

Nu tränar hon på gymmet två gånger i veckan, och promenerar mycket. Hon är piggare, mindre stressad och har inte ont i nacken längre.

– Jag ville slippa gå hos sjukgymnast, slippa att senare i liv-et behöva ta värktabletter. Jag trivs i mitt jobb och vill kunna jobba i många år till.

Tillsammans med sin chef hittade hon lösningar på hur hon skulle kunna gå ifrån jobbet för att gå på föreläsningar och gruppträningar.

På Åsas jobb är det inte vanligt att man utnyttjar sin friskvårdstimme.

– Jag valde att ta kompledigt för att inte mina kollegor skulle tycka att det var fel.

Hon funderar över varför det är så svårt att komma i gång med träning på egen hand.

– Mycket är det tröttheten. Men den försvinner efter ett tag! Nu orkar jag laga middag direkt jag kommer hem från jobbet och måste inte vila en timme först. Jag har energi kvar.

”Jag klarar stress mycket bättre”

Susanne Westlund, 47 år. Rehabiliteringspersonal på gruppboende och kommunpolitiker.

– Jag klarar stress mycket bättre, och självkänslan är bättre. Jag har gått ner 27 kilo, men det är bara ett extra plus.

Susanne var en av de första som gick det ettåriga programmet.

När hon förstod hur mycket arbete hon skulle behöva lägga ner tvekade hon lite:

– Vad har jag gett mig in på, det här kommer inte jag att fixa! tänkte hon.

Men nu har träningen blivit en vana: fem gånger i veckan varav tre på gymmet.

Och hon har fått verktyg för att klara av livets motgångar.

– Till exempel när jag har det stressigt. Då kan jag gå tillbaka till kompendierna och hitta tips för hur jag kan hantera det.

Och när någon ändrar livsstil smittar det av sig på andra – även på arbetsplatsen:

– Om vi ska uppåt stan med en brukare som kan gå så tar vi inte bilen längre. Vi köper fortfarande godis, men vi kanske gör en fruktsallad också. Det är alla nöjda med.

”Nu har jag blivit piggare”

Linda Åström, 39 år. Habiliteringspersonal på gruppboende.

– När jag läste inbjudan kändes det som att det var skrivet till mig!

Linda har tränat i omgångar tid-igare, men nu var det ett tag sedan. Konditionen var dålig och hon hade problem med ryggen.

– Nu har jag blivit piggare, jag tänker mer på kosten och ryggen är bättre. Kommer man i gång så går alla delar i gång.

Linda tyckte inte att det var så svårt att hinna  med föreläsningar och träning. Ändå har hon två barn, jobbar natt och har inte kunnat göra något av programmet på arbetstid.

– Man ser mer hinder än det är. Det gäller att planera.