Här lär man sig leva med smärtan

Patienterna som kommer hit är ordentligt utredda. De har fått det tunga beskedet att det inte finns någon operation som kan ta bort orsaken till smärtan, ingen medicin som kan få den att försvinna för gott.

Men de har också fått det positiva beskedet att det går att lära sig leva ett bra liv, trots att man har ont.

– Människan har en otrolig förmåga till förändring. Det kan vara en helt annan människa som kliver ut härifrån efter sex veckor, säger läkaren Birgitta Andersson.

Hon är en av sju personer i Team D på Smärtrehab. Teamet arbetar framför allt med personer som har nackbesvär, ofta efter trafikolyckor.

I teamet finns också en sjuksköterska, en arbetsterapeut, en kurator, en psykolog och två sjukgymnaster. Alla yrkesgrupperna behövs eftersom smärta påverkar hela livet.

En viktig del i rehabiliteringen är att formulera mål. Många patienter har länge haft som enda mål att bli smärtfria. Nu ska man i stället komma fram till vad man vill med sitt liv.

Ett mål till exempel kan vara ”att bli mer närvarande i relationerna med dem jag tycker om”. Det målet kan brytas ner
i delmål, små steg som för närmare målet.

Så fylls dagarna med olika schemalagda aktiviteter, de flesta i grupp. Man kan till exempel först få lära sig teoretiskt varför rörelse är bra för kroppen, ha ett gruppsamtal med psykologen om varför det känns otäckt att röra sig, och prova rörelser tillsammans med sjukgymnasten. På så sätt jobbar alla yrkesgrupper tillsammans.

Rörelserädsla är väldigt vanligt bland smärtpatienter. Man tror att det kan hända något, kanske blir man till och med förlamad.

– Många slutar göra saker på grund av rädslan, de slutar hushållsarbeta, slutar träna, säger sjukgymnasten Maria Glavare.

Till slut blir livet väldigt begränsat. Psykologen Emma Eklöf berättar att de jobbar mycket med att öka patienternas livsutrymme.

– Många går och väntar på att bli smärtfria, SEN ska de träffa sina vänner igen, börja jobba. I stället kan man göra saker OCH ha ont, säger hon.

Hon jobbar med KBT, kognitiv beteendeterapi, och en terapi som heter ACT.  Den har visat sig kunna förbättra livet för personer med långvarig smärta. A-et i ACT står för Acceptans.

– Många tolkar ordet acceptans som att ge upp, resignera, inte kunna må bättre. Men tvärtom är acceptans att öppna upp för att må bättre.

Acceptans är att våga känna smärtan, acceptera att den är där. När man gjort det, kan man gå vidare och bestämma sig för vilket liv man vill leva – med smärtan. Om man lyckas acceptera smärtan kan den till och med minska.

– Det blir en lättnad i psyke och kropp, det leder paradoxalt nog ofta till att man slappnar av och mår bättre, säger Emma Eklöf.

Arbetsterapeuten Linnéa Levin gör arbetsplatsbesök och pratar med cheferna där om vad man kan göra för att underlätta. Även på tunga jobb finns mycket man kan förbättra.

– De flesta i omsorgen har fått lyft- och bärkunskap för länge sen, men glömt bort. Finns det liftar, används de, används de rätt? Jag kopplar till sjukgymnastiken också: Sänk axlarna, tänk på andningen när du ska göra något tungt, säger Linnéa Levin.

Patienterna får också hjälp att kartlägga sin vardag och hitta balans i livet.  

Och alla behöver ha mer roligt! När man slutar göra allt ”onödigt” för att orka med jobbet och hushållsarbetet, då tar man bort glädjen ur livet. Det gör att man orkar ännu mindre.

– Utan meningsfulla aktiviteter mår vi inte bra, säger Emma Eklöf.