Patrik springer jättejättelångt

Tio mil. Det är alltså mer än dubbelt så långt som ett maratonlopp.  Så långt sprang Patrik i augusti förra året, i tävlingen Stockholm Ultra Marathon, som också var SM i ultralöpning.

När han gick i mål hade han sprungit i 8 timmar, 59 minuter och en sekund. Han kände sig rejält sliten när han kom i mål, var tokstel i kroppen i tre dagar och fick en inflammation i hälsenorna som tog månader att läka.

Varför ville han då göra detta?
– För det första älskar jag att springa. Och så vill jag testa gränserna, se vad jag klarar, säger Patrik.

Jag intervjuar Patrik i hans bil, medan han kör till Ulricehamn för att hämta barnen på förskolan. Det var inte tänkt så, men mitt tåg blev försenat och det finns inga luckor i Patriks schema: Han jobbar som brandman, driver ett företag som säljer träningsutrustning, och har två små barn.

Den tid som blir över går till träningen. Fast Patrik tycker inte att han tränar så mycket. Det blir tre-fyra löppass i veckan, ofta intervallpass på max en och en halv timme.

En del ultralöpare tränar nästan bara långa pass på flera mil, men det gör Patrik sällan. Inför SM gjorde han två långpass på 45 kilometer.

– Jag skulle bli sliten av att göra fler långpass, det skulle inte funka för mig och det tar för lång tid, säger Patrik.

Fysiskt kan man träna ungefär på samma sätt för ett ultralopp som för kortare lopp, till exempel halvmaraton, tycker Patrik. Men det gäller att vara väl förberedd mentalt också:

– Man förbereder sig på att det kommer dippar, som kan vara en och en halv timme. Sen kommer kroppen tillbaka, säger Patrik.

Efter två-tre timmars löpning belönar jag mig med ett wienerbröd.

En och en halv timme med kroppen tung som bly känns som en evighet, men går över. Att planera in belöningar några gånger under loppet är en bra strategi:

– Efter två-tre timmars löpning belönar jag mig med ett wienerbröd. Det är mycket socker och fett och jag tycker att det är väldigt gott. Då har man något att se fram emot!

Alla kan inte belöna sig med wienerbröd, vissa har till och med svårt att få i sig sportdryck under ett lopp utan att magen gör uppror. Då får man träna på det också, för att springa långlopp utan att få i sig kolhydrater och salter kan vara farligt.

Men man bör också göra några ganska långa träningspass utan sportdryck. Då blir kroppen bättre på att använda energin i kroppens fettlager, och den energin behövs under ett långt lopp.

Patrik får ofta höra ”det kan väl inte vara hälsosamt att springa så där långt”.

– Det finns säkert hälsosammare saker att göra, men det är farligare att sitta på ett kontor åtta timmar om dagen, säger han med övertygelse.

Som brandman rör han sig mycket på dagarna, och har fyspass med innebandy, styrketräning, löpband. Men han känner aldrig att det blir för mycket. Hade han mer tid över skulle han gärna lägga den på ännu mer träning.

Och Patrik är inte alls färdig med att testa gränserna. Han drömmer om att göra Ultra-trail de Mont Blanc, ett lopp i Alperna på 16 mil och 9 000 höjdmeter.

– Det är en rejäl utmaning, och fin natur. Jag gillar berg, gillar när det går uppför. Det är en dröm, jag vet inte hur realistiskt det är.

Sen hinner han inte svara på fler frågor, utan går iväg för att hämta barnen.