Som den luttrade förhandlare hon är ser Ingela Gardner Sundström dock en fara med planerna på ett mediehus.

– Risken är att det blir besparingar med färre journalister totalt sett som bevakar arbetsmarknaden. Jag skulle gärna se att det istället blir en bättre och bredare bevakning, säger hon.

Ingela Gardner Sundström tycker att journalister har en viktig uppgift, och det är att beskriva vad som händer på svensk arbetsmarknad och varför det händer.

– Vi får ett bättre demokratiskt samtal om detta sprids i så många medier som möjligt. Då behövs kunniga journalister som kan genomskåda de dimridåer som vi arbetsgivare och den fackliga sidan ibland lägger ut. Det är ju bekvämt om journalisterna bara citerar vad vi säger, men det är inte alltid bra information för den som läser.

Ingela Gardner Sundström tycker att det ibland saknas viktiga delar i bevakningen av de förhandlingar som sker mellan fack och arbetsgivare. Det gäller till exempel vad fackens krav kostar.

– Ibland är våra förhandlingar så komplicerade att journalisterna inte förstår vad saken handlar om. Detta gällde bland annat när vi förhandlade med Kommunal och andra fack om nya pensionsavtal. Det vi diskuterade hade stor betydelse för de medarbetare som blev berörda av det vi kom fram till.

Ingela Gardner Sundström är kritisk till att medier utanför fackförbundspressen inte är intresserade av avtalsförhandlingar annat än när det varslas om konflikt och medlare behöver kallas in.

– När vi och Kommunal på egen hand kommer överens om avtal som berör 400 000 av våra medarbetare är intresset i media minimalt.

Hon tycker att mediernas bristande bevakning av arbetsmarknaden är ett hot mot den svenska modellen där arbetsgivare och fack förhandlar om löner och arbetsvillkor för de anställda. Risken är enligt henne att bristande kunskap om modellen på sikt kan innebära att stödet för modellen försvinner.

– Den svenska modellen hotas ständigt inom EU där de flesta andra länder lagstiftar om villkoren på arbetsmarknaden. I dag är de svenska partierna överens om att värna vår modell. Men vad händer i framtiden om kunskapen om modellen blir sämre?

Hon ser också nationella hot mot den svenska modellen. Det ena är att politikerna i sin iver att lagstifta överger principen om att arbetsgivare och fack i förhandlingar reglerar vilka villkor som ska gälla.

– Och vad händer om fack och arbetsgivare tappar medlemmar? Sjunker organisationsgraden blir kunskapen lägre och kollektivavtalen minskar i betydelse. Då finns en risk för att systemet eroderar.

Ingela Gardner Sundström tycker att det är viktigt med starka fack som har många medlemmar.

– Våra medarbetare behöver stöd av sina fackliga organisationer. Alla kan inte förhandla på egen hand. Vi har som arbetsgivare intresse av att medarbetarna är fackligt organiserade. Annars får vi hitta en egen modell för kontakten med våra medarbetare.

Ingela Gardner Sundström hoppas att mediehuset med en förstärkt bevakning av arbetsmarknaden bidrar till att kunskapen om den svenska modellens betydelse stärks.

– Men jag ska inte bara lägga ansvaret för detta på medierna. Vi har som parter också ett ansvar. Jag tycker att vi måste bli duktigare på att marknadsföra vad vi gör, vad vi är överens om och vad vi är oense om, säger Ingela Gardner Sundström.

SIMO:s årsbok

Ingela Gardner Sundström blev tillsammans med andra arbetsgivare och fackliga företrädare, som Annelie Nordström, intervjuad av journalisten Anna Danielsson Öberg som skrivit avsnittet ”Bristande bevakning kan hota den svenska modellen”.
Det publicerades i SIMO:s årsbok 2013/2014 ”Vad får vi inte veta! Luckor i nyhetsmediernas rapportering”. (SIMO står för Stiftelsen Institutet för mediestudier.