Marius Dybwad Brandruds mamma tar hand om sin döende pappa. Hon städar och tvättar och donar för att pappan ska må så bra som möjligt. Dybwad Brandrud är där med sin filmkamera och det hela blir en stillsam betraktelse av omsorg och döende. Men det griper aldrig riktigt tag, det rullar på, stillsamma scener avlöser varandra och sen är det slut.

Regissören har tidigare uppmärksammats för sitt foto i bland annat Ruben Östlunds Play. Och visst är det ömsint och vackert fotografi även här, och bilderna blir på något vis filmens behållning.