Det är 60-tal i England och tonåringarna Rosa och Ginger gör allt tillsammans – tjuvröker, liftar, blir fulla för första gången och går på politiska möten mot atombomben. Ginger bor med sin vänsterradikala pappa och mamman som gick konstskola men fått ge upp alla drömmar för ett liv som hemmafru. Rosa kommer från ett mer traditionellt arbetarhem. Båda två föraktar de sina mammor som de tycker är ofria och förslavade och ser upp till Gingers pappa Roland.
  Men så börjar Ginger och Rosa dra åt olika håll. Rosa bryr sig allt mer om män, medan Ginger försöker bota sin växande ångest för att världen ska gå under i ett kärnvapenkrig med att organisera sig politiskt. När hennes föräldrar skiljer sig och Roland får en mer framträdande roll i Rosas liv, ställs Gingers relation till såväl föräldrarna som Rosa på sin spets.

Elle Fanning som spelar Ginger gör en fantastisk skådespelarinsats och fotot är magiskt. Ginger & Rosa är ett tidlöst och väldigt väldigt vackert porträtt av tonårsflickors vänskap – den sortens symbiotiska systerskap som är uppslukande och nästan romantiskt, och därför gör så ont när det tar slut. Det finns alldeles för få skildringar av den sortens relationer mellan kvinnor.
  Det är också på många sätt ett tidsdokument över hur det är att växa upp i ett samhälle som kan gå under i morgon, där kvinnor är hemmafruar och deras radikala män talar vitt och brett om frihet men egentligen bara menar sin egen. Det sistnämnda är förresten inte historia än.