Fötterna, ja hela kroppen, påverkas av vilka skor man har när man går och springer. De senaste åren har trenden gått från uppbyggda skor som dämpar och skyddar, till minimalistiska skor som nästan känns som att gå barfota.

Vandring

Klassikern. Den klassiska skon för vandring är en känga. Sulan är kraftig för att skydda mot vassa stenar, och styv så att foten inte vrids om man trampar snett. Många har så kallad ”andas-funktion”, det vill säga ett membran som skyddar mot väta men släpper ut vattenånga från svett. I fjällterräng används ofta en känga med högt skaft så att man kan vada torrskodd genom grunda bäckar. Skaftet skyddar också de känsliga fotknölarna från smärtsamma stenslag.
  Nackdelarna är att kängan är tung, och att skor med membran torkar långsamt om de blir våta.

Lättviktaren. Man kan också vandra i lätta skor för terränglöpning eller multisport. De skyddar inte foten så bra, men man känner marken bättre, och då minskar risken att halka och trampa snett. De håller inte vatten ute, men torkar väldigt snabbt. Väger mycket mindre än en känga.

Enklast: För enklare vandringar går det utmärkt att använda nästan vilka skor som helst som känns sköna att gå i.

Löpning

Dämpade skor. För varje steg man springer belastas foten med flera gånger kroppsvikten. Det kan slita på fötter, knän och höfter. Många löparskor har tjocka sulor med inbyggda ”kuddar” med gel eller luft som dämpar belastningen, särskilt i hälen. Skorna är tänkta för ett löpsteg där man sätter i hälen först.
  Nackdelar: Man tappar känslan för underlaget. Dämpningen kan lura oss att springa mer vårdslöst. Ju mer dämpade skor man har, desto hårdare tenderar man att sätta i foten. Sulan är ganska hög och det ökar risken för stukningar.

Barfotaskor. Tunna, odämpade skor med barfotakänsla. När man springer barfota sätter man i framfoten eller mellanfoten först, och därefter hälen. Då får man en naturlig dämpning av belastningen. I skor utan dämpning ska man springa så. De tunna sulorna ger bra kontakt med underlaget och minskar risken för stukningar.
  Nackdelar: Kan vara obekväma på hårda underlag. Kräver speciell löpteknik: Om man sätter i hälen först i en odämpad sko blir belastningen väldigt stor.

Skor och skador

Löpare skadar sig ganska ofta. 24 procent av svenskarna har skadat sig i samband med löpning, visar en undersökning från Trygg Hansa.
Ingen sko skyddar helt mot skador. Om man är ny som löpare ska man öka träningsmängden långsamt, oavsett om man har dämpade eller odämpade skor.
  En van löpare som byter från dämpade till odämpade skor bör göra övergången i små steg och låta det ta minst tio veckor.
Sjukgymnasten Jacob Gudiol har granskat forskningen om olika löparskor och skrivit om ämnet bland annat på bloggen Träningslära (traningslara.se).
  Han ger ett enkelt sammanfattande råd om skoval: ”Ändra inte något om ni inte är skadade. Om ni är skadade så testa en ny typ av sko.”