12-åriga Simon bor med sin storasyster Louise i ett slitet höghus där en parkering och en motorväg gör snön till en sörjig gegga. Under skidsäsongen tar han dock linbanan upp från samhället till skidorten på toppen av berget, där den rena snön skiner och solen lyser. Väl uppe stjäl han. Han stjäl skidor, skidglasögon, handskar, matsäck… allt han kommer över. Maten äter han och systern upp, grejerna säljer han för att de ska kunna köpa mat.

Eftersom Simon sätter på sig skidkläder och skidglasögon innan han tar linbanan blir han osynlig, inte längre en tjuv utan en av dem som hör till där uppe på toppen och från vem de andra inte har något att frukta.
  ”Syster” skildrar bokstavligen botten och toppen och de som har och de som inte har.
  När en kompis som ska köpa ett par stulna slalomskidor undrar om de där uppe i skidbackarna inte blir arga eller ledsna när de blir av med sina grejer, lyder Simons krassa svar: ”de skiter i det, de köper bara nytt.”

Simons stölder försörjer de båda syskonen sedan Louise blivit arbetslös. Hennes fokus ligger mest på olika män som eventuellt skulle kunna ta henne därifrån, om än bara så för en stund.
  De är utelämnade och övergivna, till och av varandra och i relation till det övriga samhället. Filmens skildring av detta är stundtals plågsamt sorglig.