”Jag vill så gärna vara tydlig med att jag inte är en hon eller han. Jag vill vara tydlig med att jag inte vet vem jag är, och att det är lugnt.” Så säger filmskaparen Ester Martin Bergsmark. Pojktanten är en djupt personlig skildring av hens livsresa och möte med författaren Eli Levén, som blir en själsfrände. Hemma i badkaret skapar de två en egen frizon bortom de biologiska könen.

Pojktanten är en ovanlig film. De dokumentära inslagen blandas med suggestiva drömska sekvenser utan dialog. Ett litet barn står ensamt i skogen och äter bär. En pojke sminkar sig med läppstift och mascara, tar på sig ett pärlhalsband och dansar för sig själv. En ung man med ett örhänge rör sig genom ett snöigt skogslandskap. Är det regissörens egna minnen vi får se? Egentligen spelar det ingen roll. Det är naket, utlämnande och väldigt vackert.

Snäckor spelar också en roll i historien. Ester Martin Bergsmark berättar att hen fann tröst i tanken att de kan lämna sitt skal och leva vidare i ett nytt. Sedan fick hen veta att det inte stämde, att tomma skal kommer från snäckor som är döda. Det låter sorgligt, men det här är ingen genommörk film. Ester Martin Bergsmarks starka berättelse visar att det finns ett sammanhang för alla, även för pojktanter.