Facket i Kina vill lära av Finland
Kinas fackliga centralorganisation ACFTU har haft ett möte på hög nivå i Finland och bland annat besökt finska LO:s ordförande.
-- Jag har svårt att tänka mig att något liknande skulle kunna ske i Sverige, säger LO:s internationella ombudsman Keth Thapper.
Men finska LO:s internationella sekreterare Katja Lehto-Komulainen försvarar mötet:
-- Kontakter med det kinesiska facket ökar vår kunskap om den nuvarande situationen på den kinesiska arbetsmarknaden.
– Vi diskuterade det ekonomiska dagsläget och den nordiska förhandlingsmodellen. Deras största utmaning är att de vill få fler medlemmar, säger Katja Lehto-Komulainen till Kommunalarbetaren.
Men ser ni inga problem i att samtala med ett odemokratiskt fackförbund?
– De är inte med i ITUC (den världsfackliga organisationen, reds anm). ITUC har regler som gör att man kräver att medlemsförbunden ska vara demokratiska. Men bästa vägen är inte att isolera dem, samtal är enda vägen framåt.
Tog ni upp frågor om mänskliga rättigheter?
– Ja, vi förmedlade vår syn på fackliga rättigheter.
Svenska LO har också haft kontakter och möten med ACFTU, men har aldrig tagit emot höga representanter för förbundet här i Sverige. Till Finland kom nu Ruisheng Wang, som är kinesiska ACFTU:s viceledare.
– När vi möts får vi aldrig några protokoll efteråt, berättar Keth Thapper på svenska LO. Så det är som att starta från noll, de vet vad vi kommer att säga och vi vet vad de kommer att säga. Det är väldigt mycket ett spel för galleriet.
Hon är noga med att poängtera att ACFTU inte är ett fritt och självständigt fackförbund över huvud taget. Ledningen för ACFTU utses direkt av det kinesiska kommunistpartiet och enligt organisationens stadgar är ACFTU:s uppgift att utgöra en ”bro mellan kommunistpartiet och den arbetande massan”. ACFTU har inte rätt att uppmana till strejker, och i de fall där strejker ändå uppstår i Kina gör ACFTU allt de kan för att får de strejkande att återgå till arbetet.
Det har dock förekommit vissa demokratiseringsansatser inom organisationen. 2002 försökte två ACFTU-företrädare i nordöstra Kina protestera mot att anställda förvägrades pension och sjukvård efter en företagsnedläggelse. Det resulterade dock i att de två, Yao Fuxin och Xiao Yunling, greps och fängslades i över sex år.
Vad gör då svenska LO för solidariteten med de kinesiska arbetarna som kämpar under mycket svåra villkor?
– Det är sant som du säger att det är ofta usla villkor, usla löner, usel arbetsmiljö, uselt allting, säger Keth Thapper. Vi försöker påverka världsfackets politik så att Kina ska acceptera konventioner om rätten till fri organisering och rätten att teckna avtal. Men vad som är nytt är att Hongkongs motsvarighet till LO, CTU, som vi accepterar som ett fritt fack, är på gång att starta ett projekt med oss för arbetarna i de så kallade frizonerna i södra Kina. Då handlar det om att jobba med kinesiska arbetare på marken, ofta ”underground”. Det vore ett konkret sätt att bidra till solidariteten.
