Nu var konkurrensen från övriga partiledare i veckan inte direkt mördande.

Löfven däremot var taggad när han klev upp på scenen på lördagseftermiddagen. Med fyndiga formuleringar, patos och bra tempo lyckades S-ledaren i sin debut som Almedalstalare lyfta sitt anförande flera snäpp över de tidigare talarnas relativt platta manus. Han fick en hel del applåder och även jubel i slutet, även om sannolikt inga tårar fälldes som under Juholts tal förra sommaren.

Stefan Löfven räknade heller inte upp undersköterskor i äldrevården som han mött, som exempelvis M-ledaren Fredrik Reinfeldt och V:s Jonas Sjöstedt. Den människa han lyfte fram i sitt 35 minuter långa tal var Darja Isaksson, en it-entreprenör ”som kommer norrifrån precis som jag”. Hon inspirerade Löfven som inför Almedalens publik med entusiasm målade upp visionen av ett Sverige som investerar i utbildning och forskning, som  kan ”använda den nya tekniken, de nya arbetsmetoderna, de nya möjligheterna i hela ekonomin. ”Vi ska inte bara skapa nya gröna jobb – utan göra alla jobb gröna.”

Ingen kan tveka om att Löfvens låga brinner för ett framtids- och forskningsinriktat näringsliv, med siktet inställt på gröna innovationer.  Hans konstruktiva engagemang är årets positiva överraskning, som förhoppningsvis bär längre än Göran Perssons tidigare försök, som föll tämligen och platt. Kanske var det för tidigt då? Nu är det förhoppningsvis inte försent. Löfven citerade Anna Lindh och sa: ”Av två problem gör vi en möjlighet.” 75 procent av talet ägnades åt just detta: jobbskapande och utbildning

Tidigare på dagen hade Socialdemokraterna presenterat sina förslag till satsning på hur staten genom offentlig upphandling skulle kunna bidra till att utveckla nya hållbara produkter och systemlösningar. Paketet innehöll rejäla och smått obegripliga saker som riskkapitalförsörjning i tidiga skeden, kompetent kapital till inkubatorer (som erbjuder en miljö för att utveckla nya affärsidéer), samt patentskydd för små och medelstora företag.  En miljard på fyra år skulle satsas, inga stora pengar, men tillräckliga, menade Löfven.

Tidens ideolog och redaktör Daniel Suhonen tar under Almedalsveckan i flera seminarier strid emot privatiseringarna och vinster i välfärden  och efterlyser i dagens Aftonblad en Löfven som förklarar” varför det inte finns någonting modernare och samhällsekonomiskt mer effektivt än socialförsäkringarna som ger löntagarna fullgott inkomsskydd” att den offentliga sektorn måste få växa och ”att detta är den viktigaste åtgärden mot massarbetslösheten och krisen i välfärden.”

Något sådant avsnitt innehöll talet inte. Vinster i välfärden nämndes inte alls, däremot att ”den gemensamt finansierade välfärden är grunden för arbete” och ”solidaritet är lika ekonomiskt smart som det är moraliskt rätt.”  Välfärden är, sa Löfven,  även ett sätt att säkra den ”sociala hållbarheten, jämlikheten och friheten.”
  Han  tog också  upp Kommunals rapporter om neddragningar i förskolan och äldrevården så att ungefär 100 000 personer, främst kvinnor, fått gå ner i tid eller slutat jobba för att klara omsorgen om sina gamla föräldrar. ”Var tredje kommunalare kan inte jobba heltid på grund av förskolans öppettider”, sa S-ledaren och konstaterade att ”en modern välfärd är en grundförutsättning för möjligheten att arbeta. Hur skulle vi kunna jobba om det inte fanns en förskola för våra barn, ett bra äldreboende för våra föräldrar och en rättvis sjukvård för alla.” 

Han lovade: ”Vi ska stärka äldreomsorgen, bygga ut förskolan och trygga omställningen i arbetslivet – därför att det även river hinder för din framgång.” Med formuleringar som:  Din svaghet den blir vår svaghet, din framgång blir vår gemensamma styrka tog Löfven in klassiska socialdemokratiska värderingar i sitt tal, även om det låg mil från Juholts ämnesval.

Till  Annie Lööf och hennes förslag om ”flexicurity” för sämre trygghet och löner för fler jobb sa han: Vi vill ha ett samhälle där ingen ska tvingas sänka sitt pris, men alla ha chans att höja sitt värde. Och fick talets starkaste applåd.

Sverker Sörlin skriver i dag i DN Kultur om statsvetaren och Nobelpristagaren i Ekonomi 2009 Elinor Ostrom, som avlidit 79 år gammal: Han hoppas att hennes idéer om kollektiva tillgångar kan leda oss mot ett bättre samhälle och konkluderar:

”När nu några årtionden av besynnerliga privatiseringar tycks ha härjat färdigt och man ur ruinerna får börja återskapa något som kanske kan bli ett bättre samhälle, skulle jag hålla för troligt att det är ideer som Ostroms och Jacos som kommer att stå centralt i debatten, snarare än tankar om att återställa stora statliga monopol.” Hennes begrepp commons (allmänning) var tidigare bara referens till House of commons i England. Ostrom hade därmed, genom sin forskning, laddat om ett begrepp och skapat en domän för tanke och handling, skriver Sörlin: ”Omvälvande idéer tar alltid gestalt i det rätta ordet” 

Om Löfvens hållbar frihet blir ett sådant begrepp återstår att se. Likaså vad han vill ladda ordparet med när det kommer till välfärdens organisering. Men en bra ansats och två bra ord är det.