Slavar måste säljas. Muggen ville chefen ha bort, Stefan sa nej. 06.25: Slavar måste säljas. Muggen ville chefen ha bort, Stefan sa nej. 
Det var en njursjukdom som fick Stefan att flytta till Nynäshamn. Nu trivs han bra med jobbet som förrådsarbetare. 07.21: Det var en njursjukdom som fick Stefan att flytta till Nynäshamn. Nu trivs han bra med jobbet som förrådsarbetare. 
Stefan Regin filar till en motorsåg. 08.19: Stefan Regin filar till en motorsåg.

Förrådsarbet­aren Stefan Regin tar emot ute på gårdsplanen i utkanten av stan. De är två som jobbar på förrådssidan här, men på det inhägnade industriområdet trängs också gatu- och parkarbetare. De flesta med ett jobb som innebär mycket luft och lyft, Stefans arbetsplats däremot är ett skrivbord med en dator. Men glöm alla flashiga bilder från vitmålade kontor med minimalistisk konst. Väggarna är gulgråa och konsten består av kalendrar med nakna bröst och röda bilar. Stefan har en stor kaffemugg med texten ”Jag kan inte få sparken, slavar måste säljas”.
– Den har jag fått av min son. Förra chefen tänkte kasta den. Den ger du fan i, sa jag.
Huvudsysslan består i att ta upp beställningar på material ur förrådet.

Nu ringer telefonen, det är en medarbetare på kontorssidan som vill låna en bil. Stefan fixar fram nycklar och knallar bort till andra sidan. Sen för han in allt i orderbok och dator.
Han är en riktig arbetare, och politiskt har han hela sitt liv varit trogen Socialdemokraterna. När jag frågar varför det blivit just det partiet är svaret kort:
– Ja du, man är uppväxt med arbetare.
Själv är Stefan Regin föreningsmänniska. Han har varit aktiv i Kommunal, Hyresgäst­föreningen och Fonus.
– Ett tag hade jag möte varenda jädra kväll, det är inte roligt.
I dag sitter han i kyrkofullmäktige för sossarna och han tar det lite lugnare med engagemanget.
Inte nynäshamnare från början, men pojken som föddes i Kalmar den där sensommardagen 1956 var inte en helt frisk bebis.
– Jag flyttade hit på grund av sjukdomen.

Sjukdomen, det är njurarna det. Stefan föddes med fel på dem, och 1975 genomgick han en transplantation.
– Läkaren sa att det är tack vare att du har ett rörligt jobb som du har klarat din njure så bra. Arbetsgivaren är helt införstådd med min sjukdom och det är helt underbart. För vissa arbetsgivare hade aldrig gått med på så mycket sjukskrivning som jag har haft.
Njurproblemen har gjort att Stefan bara jobbar 75 procent och också delvis har ett anpassat arbete, han behöver inte göra så många tunga lyft.
– Hej. Bensin.
Vår intervju avbryts av Mats från park som behöver påfyllning. När Stefan har hjälpt honom, för han in uppgifterna i en pärm.
– Det är mycket viktigt med ordning och reda i det här jobbet. Och om jag får säga det själv så är jag bra på det.

Det blir fikapaus, vi går upp till den tjusiga nya personalmatsalen. Stefan tar en kaffe wiener melange. Runt borden går snacket om fotbollsderbyt som spelats kvällen innan. Själv är Stefan gnagare, så det blir några gliringar.
– Vi har en tuff jargong häruppe. Vi är som vi är.
Säger Stefan Regin och blickar ner i Metro-tidningen.

ID:?Stefan Regin

Ålder: 55 år.
Familj: Gift, en son i ett tidigare äktenskap.
Lön: ”21 600 kronor. Det tycker jag är dåligt. Men man får ta det för vad det är. Jag har ingen chans till något annat jobb när jag kommit upp i åren.”
Bäst med jobbet: ”Friheten, även om man sitter inne mycket.”
Sämst: ”Ja du, det är svårt att säga. Det beror på ens egen sinnesstämning hur man själv mår för dagen.”
Om facket: ”Jag blev aktiv när jag slutade i Hyresgästföreningen, tänkte att jag skulle prova på nåt annat.”

Förrådsarbetare

Antal i Kommunal: 690 stycken.
Medellön: 19 700 kronor.
Andel män: 67 procent.