Efter att ha tagit del av alliansregeringens vårproposition så kan man inte annat än instämma i den fråga som finns uttryckt i intervju med en stolt finansminister Borg på KA.se: ”Vad är viktigast: krogen eller skola, sjuk- och hälsovård?” 
Svaret blev tydligen att det är viktigt med jobb, både inom välfärdssektorn och hotell och restaurang.
Min följdfråga blir då: hur det går ihop med hur man satsar och prioriterar våra gemensamma resurser?

Under 2011 minskar Borg statsbidragen till kommunerna med 8 miljarder och nästa år enligt det aktuella förslaget med ytterligare 3 miljarder. Det skulle kunna motsvara ungefär 25 000 heltidsjobb i den offentliga välfärdssektorn.
Samtidigt satsar man inför nästa år 25 miljarder på sänkta skatter. Hälften utgörs av ytterligare ett jobbskatteavdrag. Den höjda gränsen för statlig beskattning, vilket gynnar de bättre avlönade ytterligare, motsvarar 3 miljarder.
Skattesänkningen för pensionärerna står för 2,3 miljarder.

Krogmomsen står däremot för skattelättnader på 5,2 miljarder och utgör därmed den näst största skattesänkningen under 2012.
Borg, som spår en strålande framtid för svensk ekonomi, anser att den förda politiken t.o.m. år 2015 kommer att leda till att BNP växer med 17-18%.
Detta medans den offentliga delen av konsumtionen (där skola, vård och omsorg inryms som en del) endast beräknas växa med 3 % under samma period.
Det skulle innebära att den offentliga välfärdssektorn fortsätter att krympa framöver.

I Borgs kristallkula ser han 290 000 fler privata jobb och kanske 30 000 fler offentliga. Man kan också konstatera att de som jobbar inom skola, vård och omsorg idag inte är fler än för 20 år sedan.
Borg ser effektiviseringar inom sektorn som orsak till att ett allt större behov kan tillgodoses av samma antal anställda.
Effektiviseringarna har vi som arbetar inom denna sektor under de gångna åren insett vad det betyder både för oss och också verksamheten.
Av propositionen framgår även hur löneutrymmet förväntas se ut. Industrin förväntas höja lönerna med 3,5 till 3,8 procent. Kommuner och landsting med 2,8 till 3,2 procent.
Det betyder att Borg förutsätter en lägre löneutveckling i den kvinnodominerade kommunsektorn, där merparten av jobben inom skola, vård och omsorg utförs.

Min slutsats blir att den offentliga välfärd som Borg anser ska erbjudas medborgarna i framtiden kommer att fortsätta att bygga på låga kvinnolöner!
Och att man bygger framtidens finansiering av vår gemensamma välfärd på en privat sektor som kräver subventioner i form av skattelättnader för att växa och förhoppningsvis utgöra en växande skattebas som sedan ska ge ökade skatteintäkter till välfärdjobben. Framtiden är ljus i alliansregeringens Sverige!

Thomas Magnusson,
undersköterska, Moholm