Karlsson stod en dag vid Kornhamnstorg
Svängande sin tiggarkeps i yster dans
Vid stadsturismens pryda högfärdsborg
Med hängslena i bak likt lustig svans

”Goddag, min gode man, kan ni månntro
Nu ge till skänks en ynka vag dusör
Som hjälp till natthärbärgets väna ro?”
Sa Karlsson, likt Dramatens estradör.

Jag sade ”Hör du Karlsson, nu jag vet
Att boendet är gratis för din sort
Förklaringen du ger, likt en asket
Bär osann doft och går nu genast bort.”

Herr Karlsson log ”Jo visst, det är nog sant
Men tiggeriet här och kors och tvärs
Då kanske kanske bringar någon slant
Om jag nu tillstår att det gäller bärs?”