Min man som är högstadielärare har också vaknätter orsakade av överbelastning i huvudet, mycket ljud, stress och mer och mer pålagt i jobbet.
Jamen vad är det för en tokig värld vi skapat? Så här dumt var det inte meningen det skulle bli väl? Vi är ju bara enkla apor som vill sitta på savannen eller i ett djungelträd, klia vår kompis loppor och skala en banan. Reflektera, sakta ta in saker bit för bit. Så är vi ännu skapade oavsett evolutionen.
Våra hjärnor kokar över när det blir för mycket som ej får sin tid att gås igenom, spara eller kasta tankar, krav osv.
 
Jag for på höftröntgen, samt hämtade lite kvarglömt på vår gamla arbetsplats. Kände mig så bra idag att jag tränade lite på gymmet. Skulptera biceps, triceps, öva Pilatesboll och lite annat kul.
För några år sedan var jag i tidernas form. Simmade regelbundet, joggade en hel del, cyklade jämt, red varje vecka i 7 år.
Nu får jag inte simma och jogga längre pga nacke, axlar och höften. Rida…nja är för rädd skada mig, kan ej lyfta sadeln så högt längre. Jag som älskar ridning och djur. Mjuka mulen, ögon likt brunnar, kraften när hästen laddar inför ett hinder.
 
I februari bekostade jag en axeloperation privat. Det var MKT dyrt. Jag var lång tid helt förstörd av smärtor och kunde ej lyfta min arm, inte sova i något läge och Landstingets kö var för lång. Jag riskerade bli utförsäkrad av F-kassan (ny lag). Moment 22.
Man trodde att man som personal, vårdanställd skulle få hjälp. Lagas, fixas eftersom man ska jobba till 65 eller ännu mer. Man trodde det.
”Fel, fel fel” sa Magnus och Brasse i Fem Myror…
Vi kämpade som djur för undersökningar, att tas på allvar. Men Landstinget var så överhopat av köande.
Privat fick jag snabbt en operation. Har rehabiliterat mig nästan helt okey sista halvåret. Ändå vissa saker är för tunga för mig, trots träning. En del moment kan jag inte utföra. Skadorna, slitaget och min fiiina årgång ligger mig i fatet.  
 
Jag var dödstrött idag och fick en släng av klaustrofobi på nya jobbet av alla lås, koder och nycklar. Totalt hjärnsläppspanik. Låt mig bekänna: Är en mycket frihetsälskande person.
En ensamvarg, en solitär. Gå i grupp, vara i ett kollektiv är inte min påse. En stor utmaning för mig således.
Jag borde egentligen stå ensam och rensa blåbär, ha det tyst runtom mig. Va ifred.
 
Ändå denna dag har maken och jag varit i Karlstad och köpt nya byxor och jongleringsbollar. Hälsat på vänner samt kollat vad som nu pö om pö läggs ut på vår myspace och youtube. Verkligen kul släppa ut det i världen. Livefilmer.
John Blund har slängt nåt i ögat nu. Var förstående emot varann i morgon. Vara god ger bra karma och tusenfalt igen.