Plötslig tanke
Plötslig tanke på en gammal och trött spårvagn som hela tiden hackar och stannar när jag har klart bråttom till mitt jobb i Skandiahamnen i den glada staden Göteborg:
Likt kosmologins sista ekvation
tänjs jag ut till evighet
i mitt sammanstörtande universum
Dörren mot tankens galaxer
och andra hastiga intigheter
är för länge sedan uppäten
På andra sidan himmelsbron över
blodets alla blottade ådror
ylar tidens sönderslagna toner i triumf:
”Att leva utan hud är bara början på något nytt!”
[tjoholahoppsan]