Vandra i Stieg Larssons fotspår

Han, det är Mikael Blomkvist. En av karaktärerna i vad som kanske är den största boksuccén i Sverige genom tiderna – Stieg Larssons Millenniumsvit, Män som hatar kvinnor, Flickan som lekte med elden och Luftslottet som sprängdes.
Trilogin om Mikael Blomkvist och Lisbeth Salander har sålts i miljonexemplar, både i Sverige och utomlands, böckerna ska bli film och i sommar ligger de dess­-utom till grund för en stadsvandring på Södermalm i Stockholm.

Strindberg och Fogelström i all ära, i år handlar de hetaste litter­-ära vandringarna i huvudstaden om världar skapade av kriminalförfattarna Stieg Larsson och Jens Lapidus (modernare stads­miljöer om än fortfarande skildrade av män).
– Det är intressant att skildra också nya bilder av Stockholm. Stieg Larsson är konkret med de flesta platser, även om han inte är någon stockholms­skildrare, han skildrar inte staden som Stieg Trenter till exempel, om någon gick Hornsgatan fram i hans böcker så fick man hela dess historia, Stieg Larsson har ingenting av det, säger Piamaria Hall­berg, som är antikvarie på Stockholms stadsmuseum.

Men den som går med på en vandring får sig historien tillgodo ändå, via Piamaria. Det blir en perfekt blandning. ”Ja, just det, det är där säpoagenterna måste ha stått när de lurpassade på Mikael Blomkvist”… och så därefter höra historiens vingslag när Piamaria berättar om att det var bygget av Mariahissen i slutet av 1880-talet som gjorde att Mariaberget började bebos också av Stockholms mer bemedl­ade, i och med att ångbåtarna från Gamla stan då började ta den rutten.
Hon säger att hon räknar med att de som går vandringen har läst böckerna. Hon kopplar ­miljöerna till karaktärerna men har inte en möjlighet att dra hela storyn.

Vandringen fortsätter Bellmansgatan upp där den korsar Tavastgatan. Här ligger kvarters­puben The Bishop Arms:
– Här tror jag att han har tänkt sig att Samirs gryta ligger. Där är han ofta och äter och där är det skottlossning i en av böckerna, säger Piamaria Hallberg.
Vi fortsätter längs med Monteliusvägen som klättrar utmed Mariaberget ovanför Mä­laren med en befriande utsikt mot Kungsholmen, Rådhuset, Riddarholmen och andra byggnader som pockar på uppmärksamhet genom sin höjd.

Det här är ingen sträcka som Stieg Larsson har med i sina böcker. Piamaria Hallberg säger att hon ändå tänker sig att Mikael Blomkvist brukade ta den här vägen när han skulle ner och dricka kaffe på Kaffebar på Hornsgatan.
Piamarias kollega Lena Er­landsson Kerschbaumer tycker att Stieg Larsson missat något när han inte tagit med den här miljön.               
– Han borde ha skrivit in den i någon av böckerna, den är ju perfekt för en jakt där någon tvingas slänga sig ner för brant­erna här.

Nere vid Hornsgatan pekas kaffestället ut innan vi vänder för att följa den rutt Mikael Blomkvist tar så många gånger, från Hornsgatan via Mariatorget och Sankt Paulsgatan upp till Götgatan där tidskriften Millennium har sin redaktion.
– Det här är det enda torg där det aldrig förekommit avrättningar eller bestraffningar. Det hette Adolf Fredriks torg från mitten av 1700-talet fram till dess att tunnelbanan byggdes då det fick namnet Mariatorget.
Piamaria Hallberg pekar ut Milleniumredaktionens kontor (ovanför Greenpeace i korsningen Götgatan/Hökens gata) och var lyxlägenheten som Lis­beth Salander köper ligger, uppe på Fiskargatan vid Mose­backe.
Vilka av miljöerna på vandringen tycker hon mest om?
– Bellmansgatan 1, där Mikael Blomkvist bor och där vandringen startar, mitt på backiga och kullriga Mariaberget. Står man utanför hans hus står man under Mariahissen, vilket ger en helt underbar känsla. Och så tycker jag mycket om Mose­backe torg med statyn ”Systrar­na”, det är ett underbart torg under alla årstider.