Jag tänker springa runt Årstaviken och sedan ägna mig åt ett stort intresse jag har – jag är en hängiven balkongodlare. Ganska duktig, dessutom.
På de stora trädgårdsmässorna i Älvsjö varje vår har man alltid en avdelning med olika utställningsbalkonger. Alla är vackra men inte lika fina som min!

Jag har många olika växter, vintergröna klematis med doftande blommor, ett litet citronträd, ett litet apelsinträd, och en vacker japansk lönn. Och massor med sommarblommor. Leve uppfinningen att glasa in balkonger!
Det och litet infravärme när kvicksilvret kryper ner under noll och man kan ha de allra mest knepiga växterna året runt.

Nästan. Förra året dog tyvärr mitt lilla persikoträd som hade de allra sötaste rosa blommorna och när de blev persikor var jag helt andäktig. Fast de smakade bara vatten.
Ytterligare ett skäl till att låta dem hänga kvar på grenarna. Och balkongodlade hallon var heller ingen hit; det ville sig liksom inte.

En litet lejonhuvud som sprutar vatten ner i ett kar med undervattensbelysning, ”the Green Man” som är ett huvud av järnlöv – en urgammal symbol för livets återfödelse på våren; kolla på Wikipedia under Green Man, det står hur mycket intressant som helst, trolska orientaliska lyktor och riktigt coola belysningsspottar gör balkongen till mitt ostörda paradis.
Men jag har numera fått lova min man att följa principen en växt in = en växt ut, annars får vi inte plats.

Jag är med i Föreningen Gröna Balkonger och nu tänker jag göra reklam för den. Gå in på deras hemsida, www.gronabalkonger.se, om balkongodling lockar dig.
Föreningen har just bytt internetleverantör och håller på att bygga upp en ny hemsida, så ha litet tålamod – det tar ett litet tag innan allt är på plats.