Den 23 april i fjol blev jag fast anställd för första gången i mitt liv. Då skrev jag följande rader på KA:s webb:
”Äntligen kan jag alltså ägna mig åt huslån, barnafödslar och studier med tjänstledighet. Inte för att jag har tänkt göra det – men jag kan. Om jag vill.”

Sisådär 25 dagar senare befruktades ett ägg i min äggledare. Mer exakt, jag blev sambo i mars, fast anställd i april och gravid i maj. Hade jag verkligen planerat allt detta…? Ja, det hade jag. Riktigt ordentligt utstuderat.
 
Så nu undrar jag, vad i hela friden höll jag på med i min förra blogg? Försökte jag blidka min arbetsgivare eller bad jag om ursäkt för att jag var kvinna i fertil ålder? Den buktande magen kom inte som någon chock för vare sig mig, min sambo eller min arbetsgivare. Jag närmar mig ändå de fruktade 30.

Caroline och Malva
Foto: Niklas Björk

Jag har tack och lov aldrig behövt svara på frågan om jag tänker skaffa barn, på en anställningsintervju. Men att blotta tanken på att be om mammaledigt fick mig att ljuga tycker jag är skamligt. Inte att jag medvetet for med osanning – för det tycker jag är helt okej i detta sammanhang. Nej, det skamliga ligger i att många, både kvinnor och män, ska behöva känna dåligt samvete för att de vill bilda familj. För så länge familjeliv och karriär behandlas som olja och vatten kommer också anställda att fortsätta ljuga på bloggar världen över. Så det så.

Hur som helst resulterade min lögn i den mest fantastiska lilla varelse jag och min sambo någonsin har träffat och det är om henne som denna blogg till stor del kommer att handla.
Gott folk, tillåt mig att presentera världens mysigaste lilla Malva!