din mun är full av sång i mina tankar
över en tvättlinad duk som visar hur du sotar skymningen i mitt hjärta

jag spänner blicken mot himlen
för du vaskar mina önskningar bland stjärnorna

givetvisheten döper vår kärlek i vassen
och jag läser ditt namn på varje sida av mina läppar

du tar mina plågor i dina händer
och kaststudsar dom över havsytan
tills vi inte kan se dom längre

jag beskriver dig med ett ord som inte finns

för bara att veta om dig, ännu mer att få ha dig nära
känns fortfarande overkligt

& hur du ställer mig framför en helsjälsspegel
varje morgon
och ber mig att älska allt jag är

du får mig att förtränga gånger jag inte varit på plats
trots att jag varit där
& gånger jag stått i vägen
hundra mil ifrån

du får mig att längta till varje gårdag
varje framtid
& varje nu
Bara du