Stjärnorna på himlen så vackert lyser,
frosten ligger vit och om vintern minner,
den årstid som ifatt oss snart ju hinner
och av den tanken man så smått allt ryser.

Men i vinterns tid man dock ändå myser,
ja, med brasor och ljus vi värme finner
och snart mot julen tiden den så rinner,
då man önskar att ingen vän ju fryser.

I hjärtat man ju bara tänker då,
ja, på varje ensam och frusen själ,
önskar att man kunde ta dem i famn.

Man önskar att alla ljus kunde nå,
att var och en skulle må gott och väl,
sänder en tanke i kärlekens namn.