En kväll i augusti
jag aldrig skall glömma
när skymningen föll över sjön
och fåglarna tystnat
i skogarnas gömma.
-Naturen stod tyst som i bön

Vi följde en slingrande väg
utmed stranden
och lyddes till björkarnas sus.
Vi viskade ömt
och jag höll dig i handen.
berörd utav kärlekens rus.

För nyfikna ögon
vi kännde oss skygga,
vi smög oss tätt till varann,
På mörkblåa vattnet
slog månen en brygga
och tiden så hastigt försvann.

Vi önskat istället
att tiden stått stilla.
när äntligt ett möte vi fått.
Så dyrbara stunder
vill ingen förspilla
– en ljuvlig och avundsvärd lott