Klarar inte att gå direkt från radiostudions skärpa till sömn, utan mellanlandade några timmar i tv-soffan med skräpiga amerikanska tv-serier och några såna där kvällsmackor som man vet att man inte behöver. Särskilt inte de med citronmajonäs.

Nu viner snön utanför fönstret och det tjuter i ventilationen. Radion står på och i Ring P1 så är det en man som skäller på hemtjänsten. Vilka idioter till människor som inte vet hur man bäddar en säng så att mongrammen kommer rätt, och som inte kan slänga ihop en kopp rågvälling utan att fråga, var får de alla dumma människor ifrån?, frågar han argt.
Å jag kan inte låta bli att tänka på min första sommar som vikarie i hemtjänsten. Hur jag besökte tio olika hem varje dag och möttes av lika många olika idéer om hur man lagar potatismos, torkar köksgolv eller piskar mattor.

Det hände mer än en gång att jag fick veta vilken fullkomligt värdelös typ jag var som inte visste att fönster ska torkas med tidningspapper. Fast värst var de där som bara talade indirekt till mig, suckade och konstaterade att de fått en sån där flicka på halsen igen, ”hon kan väl ingenting”.  Så lite förbannad blir jag fortfarande när äldre människor svepande kallar unga människor för okunniga.

Nu tickar klockan på framemot lunch, och snöandet ser inte ut att minska, så det är nog läge för mig att börja röra mig mot emot Radiohuset. Vi hörs i etern strax efter 22 ikväll, å senare i vår i krönikor här i Kommunalarbetaren, tack för mig!