BLUES I VÅR TID
(sol ute / sol inne / sol i hjärta / sol i sinne)
Nu är den förbannade fattigdomen här igen
tassar vant genom alla rum
och adderar ränta med dålig sömn
Utanför stegrar sig grisarna
och slår den vårtiga buken
i evig lycka
Klara ögon
Klara nätter
Fjällen planar ut
Träden brinner neråt
och blottar allt det där
som
snitslade vandringsleder
poängpromenader
och kallt kaffe i pappmuggar
I bastun gisslar vi varann med björkruskor
och frågor kring ting och tankar och tystnad
Herre, till vem har vi då att gå?
Till vem? Till vem? Till vem?
(sol ute / sol inne / sol i hjärta / sol i sinne)
Frukta intet mina barn!
Jag är här igen!
Sockerbitsmannen är mitt namn
Sockerbitsmannen är jag
Helsydd är mitt hjärtas kostym
Helsydd är hela jag
Utan konturer jag vaggar
var afton på din slitna tröskel
Ord faller som snö från mitt
platta ansikte
Jag lovar dig allt!
Allt!
Andromeda
Centauren
Perseus
Ja, hela universum
Först vill jag bara ha
lilla namnteckningen
och lilla leendet
och lilla skrattet
och lilla minnet
och lilla själen
och lilla livet
Men absolut icke din gäld till döds!
(sol ute / sol inne / sol i hjärta / sol i sinne)
Och pojken med skymningsblå ögon
och nykrossat glas
reser sig upp och nickar och ler
Jag har fått nog nu jag har fått alldeles nog
så ta mig till en plats där
ingen mig längre ser
ty
döden är en stjärnav
och livet en raket
tänk att få färdas
med alltings hastighet
tänk att få se
en helt annan värld
tänk att äntligen få styra sin egen färd!
(sol ute / sol inne / sol i hjärta / sol i sinne)
Å, din trasiga gamla maskin
Varför låter du inte allting vara?
Låt nu folk vandra sina egna stigar
finna sina egna vatten
famla sina egna himlar
Klunka istället två dunkar klös
och hallucinera oväsentligheter
såsom
en brigg som gått på grund i djupa barrskogen eller en kråka som struttar runt med blodmörk binda runt ena vingen eller en sönderskjuten gammal gumma som rabblar meningslösa fragment om kärlek och solidaritet!
(sol ute / sol inne / sol i hjärta / sol i sinne)
Vad kan jag överhuvudtaget säga
om smärta
om tortyr
om svält
om sjukdomar
om krig taggtråd ljussken lidande fasor bortom allt förstånd
Vad kan jag säga om någonting
mer än att ett hjärta kan gå i tusen bitar
och att det finns en trötthet större än tusen år
(sol ute / sol inne / sol i hjärta / sol i sinne)
Lämna mig inte!v
Lämna mig aldrig!
Älskade…
Främmande sommarvarma stad i dina snabba händer
Min solbruna doftande hud mot dina läppar
Mitt mjuka hår över ditt ansikte
Det skugglösa livet för så länge sedan
Det var väl vackert så låt oss stanna där
Älskade…
Lämna mig inte!
Lämna mig aldrig!
(sol ute / sol inne / sol i hjärta / sol i sinne)
Det mörknar nu
Det brukar göra det om kvällarna
Höst här
Fallna löv där
Månen badar i solljus
Död materia lyser min väg
och jag stannar plötsligt upp:
Tänk om det mitt i stubbfolks klagan
över fule golvnitarn och hans elake bror
Tänk om det trots all vår längtan
efter katastrofer och andra muntrationer
Tänk om det just nu och här
i surret från överhetens dumma djävla prat
finns en glädje
finns en styrka
finns en skönhet
finns ett v ä r d i g t l i v
Tänk om så funnes…
Jag rycker på axlarna
visslar en stump
och vänder sedan hemåt
Ett vettskrämt rådjur korsar min väg
Jag kan höra skall inne bland träden
Det är som om vi alla,
stora som små,
ägde skarp vind,
hjälplöst förlorade i dess rikedom.
(sol ute / sol inne / sol i hjärta / sol i sinne)