Det finns två centralorganisationer, CSRM och Solidaritate. Medlemmar från CSRM uppmanas av olika myndigheter och även enstaka ministrar i den kommunistiska regeringen att gå över till Solidaritate.

Några fackliga representanter säger till Kommunalarbetaren att detta är ett försök från de styrande kommunisterna att kontrollera fackföreningarna.

Ett av CSRM:s förbund inom offentliga sektorn, Sindasp, utsattes förra året för en kupp. Grupperingar inom förbundet hade valt en ny ordförande och skapat ett nytt förbund inom Solidaritate. Det var i samband med detta som polisen trängde sig in och började öppna dokument på Sindasps kontor. En domstol hävdade att ordföranden Victor Molosog satt på sin post illegalt.

Victor Molosog säger idag att de här grupperingarna inte upphör med att försöka ta över Sindasp.

– Det kan sluta med att vi vänder oss till den europeiska domstolen för mänskliga rättigheter i Luxemburg, säger han.

Det finns uppgifter på att även hälsoministern och vice hälsoministern försökt förmå anställda inom sjukvården att gå över till Solidaritate. Förra året uppvaktade Jürgen Buxbaum från ISKA, federationen för offentligt anställda i världen, dessa ministrar med en vädjan om att respektera rätten att organisera sig fritt.

Ministrarna sade sig då respektera landets lagar. De ville ha goda relationer med fackföreningarna, men tyckte att dessa skulle ta till vara landets intressen i stället för att demonstrera mot regeringen på gatorna.

Även inom lantarbetarförbundet Agroinsind har medlemmar påverkats att ansluta sig till Solidaritate.

– Det behöver dock inte betyda att kommunistpartiet centralt står bakom, säger vice ordförande Leonard Palii.