Vuxenlivet ligger runt hörnet för klass Bf 3 A på Sankt Görans gymnasium i Stockholm. Det är bara en månad kvar till studenten. Men ännu har ingen fått fast arbete och bara några enstaka har sommarjobb.

De flesta är på plats när bussföraren Anna Lanner och elektrikern Åsa Larsson kommer för att ge en snabbkurs i facklig kunskap. Någon undrar om de ska anteckna. Anna och Åsa hotar med ett svårt prov. För att sedan garva och säga att de delar ut material efteråt. Bänkraden längst fram väljer att plocka upp blocken ändå.

— Vi kommer från LO. Är det någon som vet vad det är?

Inga svar. Åsa berättar att hon tillhör Elektrikerförbundet, Anna är kommunalare. Idag ska de prata om facket och vad som är viktigt att tänka på vid sommar- och extrajobb.

När Åsa för andra gången frågar om LO får hon svaret att det är ett fackförbund. Efter en stund är tavlan fylld. LO för arbetare. TCO för tjänstemän. SACO för akademiker. Och Svenskt näringsliv för arbetsgivarna.

Sen kommer turen till arbetsrätten och kollektivavtalen. Men vad är kollektivavtal?

En låg röst svarar att det är när man bestämmer löner. En annan tjej fyller i att det är när arbetarna och cheferna kommer överens.

— Men räcker det inte med lagen? undrar Åsa.

Spridda nej kommer från klassrummet. Någon tror att det är för att alla inte följer lagen, men Åsa svarar att det måste arbetsgivarna göra. I stället tar hon och Anna ett exempel.

— Vad är den lägsta lagstadgade lönen i Sverige?

Budgivningen börjar. 15 000. 12 000. 6 000. 11 000. Anna uppmuntrar till lägre bud. Till sist hamnar en nolla på tavlan. Klassen ser klart förvånad ut.

Sedan får de veta att i kollektivavtalen står också om rätten till arbetskläder, övertidsersättning och mycket mer.

— Man kan säga att lagen är basen, säger Åsa och håller laghäftet nära golvet med ena handen.

— Och kollektivavtalet är här uppe.

Hon berättar också att lagen kan ändras när det kommer nya politiker, men att kollektivavtalen är ett kontrakt mellan arbetarna och arbetsgivarna.

På frågan om vad som är säkrast tvekar inte klassen: kollektivavtalen.

Anna tar över. Nu är det dags för de praktiska råden.

— Äta, skita, sova, jobba. Och njuta så mycket som möjligt. Det är min filosofi.

Men hur får man ett jobb?

— Du kan gå till arbetsplatsen, säger Anna och presenterar sig för en av eleverna.

Eller surfa in på AMS. Eller via någon du känner. Men det gäller att lägga ner krut. Och inte ge upp.

Nästa ämne. Arbetsgivaren vill att du ska provjobba. Javisst, men du ska ha lön. Riktig lön, inga prylar. Lön, ja. Tillsammans går Anna och Åsa igenom vad det egentligen är: pengar på kontot, skatt, semesterersättning och pension.

Åsa vill veta när du inte måste betala skatt. Och får snabbt svar att det är när du tjänar under en viss summa. Jämkning är inte heller någon nyhet.

— Är det någon som jobbat svart?

Först åker bara ett fåtal händer upp i luften. Det viskas i bänkraderna och några till sticks upp.

— Svartjobbar du är du helt oförsäkrad. Det var jättehalt och en kille på mitt garage halkade och slog sig, säger Anna samtidigt som hon låtsassnubblar. Hade han jobbat svart hade arbetsgivaren kunnat säga ”du jobbar inte här” och han hade fått ta sig till akuten bäst han kunde. Nu fick han allt stöd i världen.

— Och är du med i facket hjälper vi också till, fyller Åsa på.

— Då har du stöd till 350 procent, konstaterar Anna.

Svartjobb ger inte heller pension och semesterersättning. Och lönen kommer definitivt inte in på kontot. När klassen får höra att du till och med kan bli utan lön om arbetsgivaren är på dåligt humör, hörs ett ”VA! Det är ju sjukt” från de bakre bänkraderna.

Anna går igenom olika åldersgränser i yrkeslivet, anställningsbevis, arbetsintyg och vikten av att spara lönebesked. Och att det gäller att stå på sig om arbetsgivaren inte tycker att det är så viktigt med papper.

Timmen lider mot sitt slut och det är fritt fram för eleverna att ställa frågor.

Vad kostar det att vara med i facket? Åsa säger att hennes avgift är hög, men värd varenda krona. Anna fyller på med att avgiften till a-kassan ingår och berättar om alla försäkringar hon får.

Hur länge måste man vara med för att få ersättning om man blir arbetslös? Det är a-kassan som styr det.

Behöver man gå med vid sommarjobb? Nej… Det får man förresten inte.

Anna och Åsa avslutar med en snabbrepetition och delar ut material.

Och även om det uttalade syftet med LO:s informationskampanj inte är värva medlemmar, sitter det nog många framtida kommunalare och andra förbundsmedlemmar i bänkarna. I alla fall om man ska tro några av kommentarerna efteråt.

— Det här är inget man brytt sig så mycket om tidigare. Nu inser jag hur viktigt det är, säger Helena Ramstedt.

Bänkgrannen Lisa Brickner instämmer.

— Facket är verkligen en trygghet. Ska helt klart gå med. Då har man massor som stöttar en om något skulle hända. Jag fick jättemycket grundinformation idag.