Förskolor med jämställdhet som mål
I Viksjö arbetar all personal på förskolor och familjedaghem
mot samma mål: Att barnen ska kunna göra fria val, utan att begränsas
av traditionella könsroller.
Projektet har hela tiden drivits underifrån, av personalen.
Det började med att en barnskötare fick en idé.
Platsen är Jakobsberg i Järfälla kommun utanför Stockholm. Mjölnarens förskola, ser ut som så många andra förskolor i Sverige: Ett gult envåningshus, en staketomgärdad gård med klätterställning.
Därinne vid ett bord är sex flickor och en fröken samlade runt ett bord. De väljer höstlöv, som de lägger in mellan två plastark, och kör genom en laminator. Det blir vackra tavlor.
Barnskötaren Ingela From-Berg ser till att varje flicka själv genomför hela proceduren. ”Titta, nu kommer det ut på andra sidan”, säger hon och uppmanar flickan att ta emot tavlan när den kommer.
Sen är det pojkarnas tur att göra lövtavlor. Barnskötaren Ingrid Stenman tar över efter Ingela. Innan hon hunnit berätta för pojkarna hur de ska göra börjar de plocka med löven och plastarken.
Ingrid instruerar pojkarna. De ska göra en gemensam lövtavla, komma överens om vilka löv de ska ha, och tillsammans lägga löven på plats. Tre små händer stryker över plastarket för att det ska ligga slätt. Nu kör de arket genom laminatorn. Ingrid behöver inte uppmana dem att ta emot tavlan som kommer ut, för tre händer är redan där och drar så ivrigt att Ingrid i stället får be pojkarna vänta lite.
Ingrid Stenman är övertygad om att pojkarna är ivrigare för att de ända sedan födseln har uppmuntrats av föräldrar och andra vuxna att ta för sig. Lika övertygad är hon om att pojkar är mer intresserade av apparater för att de uppmuntras att bli det.
Hon har märkt att alla vuxna omedvetet bemöter barn på olika sätt, beroende på om det är en pojke eller en flicka. De flesta brukar förneka att de själva gör det, tills de får bevis på att det faktiskt är så.
Ingrid och de andra på förskolan försöker vara en motkraft mot all påverkan från resten av samhället. Hela samhället uppmuntrar pojkar att tävla — på Mjölnaren uppmuntras de att samarbeta. Hela samhället uppmuntrar flickor att sätta sig själv i andra hand — på Mjölnaren uppmuntras de att ta för sig, förklarar Ingrid.
Egentligen borde det vara så nästan överallt. I läroplanen för förskolan står det tydligt att förskolan ska motverka traditionella könsroller. Detta måste alla kommunala förskolor efterleva. I själva verket är det ovanligt.
Men i Viksjö kommundel i Järfälla är alla de nio förskolorna och de nio familjedaghemmen på väg att uppfylla läroplanen och införa ett medvetet arbete mot traditionella könsroller.
Det började för snart tre år sedan, när barnskötaren Ingrid Stenman var med på en konferens om genusfrågor. Där var föreläsare som berättade att barn redan i fyra-femårsåldern har en stark uppfattning om hur pojkar och flickor ska vara.
— Då tänkte jag: Det kan inte vara möjligt, så är det inte på vår förskola i alla fall, berättar Ingrid Stenman.
För att ta reda på om det var så på Mjölnaren, gjorde Ingrid Stenman en analys av läget bland förskolans femåringar. De fick rita och berätta hur en flicka ska vara, och hur en pojke ska vara. Barnens berättelser var alla väldigt lika, och kan sammanfattas ungefär så här:
Pojkar spelar fotboll, kör bil snabbare än tjejer och är starkare.
Flickor vill vara fina med örhängen och halsband och leker med Barbie.
Analysen bekräftade alltså det som Ingrid hört på föreläsningen: Redan som mycket små begränsas barn av samhällets traditionella syn på könsroller.
Ingrid Stenman tog med sig analysen till Etik- och värdegrundsgruppen, ett samarbetsforum för personal från förskolor och skolor i kommundelen.
Gruppen sökte pengar av kommunen för att all förskolepersonal skulle få ta del av en föreläsning om jämställdhet. De fick avslag. Då samlade förskolecheferna in pengar, en liten summa från varje förskolas ordinarie budget. Och på så sätt hade de råd att anlita en föreläsare.
Samma sak hände en gång till: Etik- och värdegrundsgruppen sökte pengar för att kunna åka på studiebesök till förskolan Björntomten i Gävle, som länge arbetat aktivt för jämställdhet. De fick avslag från kommunen, men skrapade ihop pengar från ordinarie budget, så att en liten grupp kunde åka.
Därefter gick Ingrid Stenman en universitetskurs i genuspedagogik. Slutuppgiften på kursen var att skriva en projektplan. Ingrid skrev en plan för hur alla kommundelens förskolor skulle kunna börja arbeta för ökad jämställdhet.
Etik- och värdegrundsgruppen använde Ingrid Stenmans projektplan för att på nytt söka pengar. Och den här gången fick de napp: 76 000 kronor för att genomföra projektet.
Ingrid Stenman är lite extra stolt och glad att hon som barnskötare har fått förtroendet att ansvara för projektet. Men det har hon kommit att tänka på först när andra påpekat det, för på Mjölnarens förskola har det aldrig gjorts någon skillnad på förskollärare och barnskötare. Den som är bra på något har fått driva sina frågor och lära de andra, oavsett vilken utbildning de har.
Projektpengarna har bland annat gått till duktiga föreläsare och litteratur. Nästa steg är att varje avdelning på alla förskolorna gör en jämställdhetsanalys av någon del av arbetet med barnen. Det kan till exempel vara att ta reda på vilka barn som pratar mest på samlingarna, eller vilka leksaker barnen väljer.
Ingrid Stenman har själv nyligen gjort en analys som hon kallar ”Kung över cyklarna”. Metoden var enkel: Hon skrev upp vilka barn som satt på de populäraste cyklarna, en ny anteckning var femte minut under en timmes tid, i några dagar. Det visade sig att det nästan uteslutande var pojkar, och nästan bara samma pojkar hela tiden, de som var ”högst i rang”.
— När jag gjorde analysen om cyklarna tänkte många ”gud vad enkelt, kan det vara så enkelt att göra en analys”, säger Ingrid Stenman.
När en analys är gjord, och man har identifierat ett problem, är det dags att göra en förändring, för att komma tillrätta med problemet.
Personalen på Mjölnaren håller just på och diskuterar cykelproblemet. En idé för att få fram flickorna till cyklarna är att märka några cyklar som flickcyklar. En annan tänkbar lösning är att förbättra gården och göra den mer spännande, så att cyklarna inte längre blir det viktigaste.
Alla avdelningar på förskolan delar då och då in barnen i pojk- och flickgrupper. De gör oftast samma aktivitet med båda grupperna, fast på olika sätt. Uppdelningen gör det lättare för personalen att bemöta barnen på det sätt som får dem att utvecklas mest.
Pojkarna behöver till exempel ofta träna på språk, eftersom flickor i genomsnitt ligger före pojkarna i språkutvecklingen. I en blandad grupp talar personalen oftast mest med flickorna, och då blir det i stället flickorna som får mest språkträning.
De flesta föräldrarna är positiva till det nya sättet att arbeta, berättar Ingrid Stenman. Den kritik de fått har mest kommit från pojkföräldrar.
Det är som i samhället i stort, kommenterar Ingrid. Det blir mer och mer accepterat att flickor och kvinnor går in och tar för sig på manliga områden. Det är mycket ovanligare att pojkar och män beträder områden som av tradition ses som kvinnliga. Det anses mer okej att vara en ”pojkflicka” än att vara en ”flickpojke”.
— Det är viktigt att tala om för föräldrarna att vi inte ska göra pojkar till flickor eller tvärtom, säger barnskötaren Kerstin Jörnén.
Ingrid tillägger:
— Vi ska inte ta bort något från barnen, bara lägga till.
Det nya sättet att bemöta barnen har gett resultat. Ett år efter den första analysen gjorde Ingrid Stenman en ny analys. Årets femåringar fick rita och berätta hur pojkar och flickor är. Och det var stor skillnad mot den första analysen.
”Pojkar gillar bandy och fotboll det kan tjejer med”, berättar en femårig pojke. Om tjejer säger han ”Flickor tycker om att ha örhänge och halsband det kan sångare också ha, och en och annan cool kille”.
Analysen visar att könsrollerna fortfarande är tydliga, men att barnen har fått en mer tillåtande attityd. Barnen lägger ofta till ”det kan tjejer/killar också”.
— Förskolan kan bara göra lite, men gör inte vi något så händer det ingenting med jämställdheten. Det lilla vi kan göra, det ska vi göra, säger Ingrid Stenman.
2,5 miljoner kronor till jämställdhet i förskolan
• Viksjö-förskolorna fick pengar från regeringens delegation för jämställdhet i förskolan. I våras delade delegationen ut sammanlagt 2,5 miljoner kronor till 18 projekt i hela landet. Delegationen fick in över 100 ansökningar.
• I december finns ny möjlighet att söka pengar för jämställdhetsprojekt. Information finns på www.jamstalld
forskola.gov.se