Det var under utbildningen till brandman som Åsa Jansson kom i kontakt med Svenska Livräddningssällskapet. Föreningen driver Livräddarskolan i Tylösand, och där fick de blivande brandmännen lära sig rädda folk från att drunkna.

Föreningen har också en verksamhet där frivil­liga livräddare bevakar stranden i Tylösand under sommaren. Sen 2006 har Åsa Jansson varje sommar ägnat en eller flera semesterveckor åt att vara  frivillig livräddare.

– Det är en ganska härlig atmosfär där nere. Väldigt kamratlig men samtidig seriös. Jag har många vänner där nere, i alla åldrar från 18 till 55.

 

LÄS OCKSÅ: Frivilligarbetet håller Sverige igång

 

Livräddarna får mat och husrum, men inga pengar. Åsa Jansson beskriver hur dagarna ser ut under sommarveckorna i Tylösand:

– Man bor i korridorboende och har sitt lilla rum på typ åtta kvadrat. Man är i tjänst på stranden från 10-18 i två skift, så man jobbar fyra timmar om dagen. Innan klockan tio är det någon form av morgonfys, träning eller övning. Det är sju dagar i veckan, varje dag samma sak.

Korridorboende, fysträning, livräddning – det är på många sätt likt brandmannajobbet. Och det är lite extra vanligt att just brandmän som gör detta frivilligarbete.

– Men det är klart att det känns lite som semester, man kommer ju bort från jobbet, säger Åsa.

 

LÄS OCKSÅ: Jessica ser till att alla får klappar

 

Hon beskriver sina drivkrafter som både frustration och glädje:

– Jag blir frustrerad av att människor drunknar av okunskap. Det är en ganska stor drivkraft. Men också allt det man får tillbaka, när människor lyssnar och är intresserade. Och så alla solskenshistorier om folk som klarat sig tack vare kunskap.

Blir engagemanget aldrig för betungande?

– Neej, egentligen inte, för alla är införstådda med att det är ideellt. När någon har det lite stress­igare så gör någon annan lite mer, säger Åsa.