Så pratar du med barn om gränser
Uppropet #tystiklassen vittnar om att sexuella trakasserier når ända ner i förskoleklasserna. Men hur pratar man egentligen om kroppen, gränser och sexuella övergrepp med barn?
När Carina Örgård, psykoterapeut på Rädda barnen, är ute och föreläser för personal inom förskolan brukar hon börja med att säga att barn har rätt till sin kropp och sin njutning. Att sexualiteten inte är något som kommer i tonåren utan att det är något som finns i oss från början.
– Det är normalt att barn i samma utvecklingsfas leker lekar som har med kroppen att göra. Men det ska ske i ett tryggt sammanhang, och handlar det om små barn behöver vuxna finnas intill (som under all lek). Det är vår utgångspunkt, säger Carina Örgård.
LÄS OCKSÅ: Uppropet #tystiklassen
Med det sagt ger hon rådet att lära redan små barn att själva bemästra sin kropp. Något hon tycker att förskolorna redan är väldigt duktiga på. Det handlar om att kunna klä på sig själv, gå på toaletten på egen hand. Och i hemmet att lära barnet att tvätta sina egna könsdelar.
Överhuvudtaget är det bra att prata om kroppen och kroppsdelar. Att sätta namn på de olika kropps- och könsdelarna.
– Det är viktigt att man gör det hemma också. Vi träffar barn som blivit utsatta som små barn och som inte haft något språk att berätta om det. Så det är en viktig sak att ge barnen ett språk om deras kroppar, säger Carina Örgård.
LÄS OCKSÅ: Här är vittnesmålen i #metoo
Carina Örgård |
Hon säger att man som förälder inte ska vänta in rätt tidpunkt för att kunna ha ”det stora samtalet”. Det är bättre att bygga in en återkommande dialog om hur man är med varandra, normer och värden.
– Om man själv vågar märker man ofta att barn och ungdomar har mycket lättare att prata om det än vuxna. Man kan föra in samtalet på kroppen och ställa frågor, ”känns det okej för dig när…”. Det handlar om att lära barnet att det har rätt till sin kropp.
Rädda Barnen har tagit fram en handbok som heter ”Stopp! Min kropp!” (som går att läsa här) som innehåller många konkreta tips om hur man pratar med barn och ungdomar om kroppen, gränsdragning och sexualitet.
– Det handlar om att visa barnet redan från att det är litet att det är okej att säga nej till den där kramen från en släkting. Och för tonåringen att säga stopp, kanske efter den första kyssen. Man kan också rollspela och öva på varandra att säga stopp. Har man gjort den en gång är det lättare sedan när det väl händer, säger Carina Örgård.
Ett konkret tips i materialet handlar om hur man kan lära små barn skillnaden mellan bra och dåliga hemligheter. Bra hemligheter är sådana man får pirr i magen av, som födelsedagspresenter och julklappar. De berättar man inte om. Dåliga hemligheter är sådana som ger ont i magen eller gör att man blir ledsen. Dåliga hemligheter får man berätta, även om man har sagt att man inte ska.
”Föräldrar kan inte tänka ”det där sköter skolan” och skolan ”det där får de göra hemma”
Det var i förra veckan som uppropet #tystiklassen fick spridning. 1700 elever i grundskolan och gymnasiet stod bakom. Vittnesmålen startade från förskoleklasserna och gick vidare upp i åldrarna.
Sedan #metoo-uppropen startade har Bris, Barnens rätt i samhället, märkt av en ökning av samtal från barn som vill prata. Jonas Söderlund som är kurator på Bris, menar att #tystiklassen är ett uttryck för att barn och unga blir lämnade ensamma utan vuxenguidning.
Jonas Söderlund |
– Föräldrar kan inte tänka ”det där sköter skolan” och skolan ”det där får de göra hemma”. Vuxna behöver finnas i barnens vardag och sätta gränser i stunden. De behöver vara mer med barnen och våga prata om de här frågorna, säger han.
Jonas Söderlund konstaterar att vuxna gärna vill ha en manual för hur man ska gå tillväga. Särskilt när det gäller svåra saker som kroppen, gränser och övergrepp. Men det behöver inte vara så svårt.
– Framför allt handlar det om att uppmuntra barn att lyssna till sin magkänsla och att säga nej – och ja, när det är aktuellt. Grunden ligger i att ha ett pågående samtal om närhet, intimitet och relationer. Ett samtal som förs från det att barnet är litet och fortsätter upp genom åren. Om de förebyggande samtalen finns, kanske de reparerande samtalen inte behöver bli lika många.
Jonas Söderlund säger att han är hoppfull, trots allt. Just för att han pratar med barn och ungdomar hela dagarna:
– Det finns så himla mycket mod och klokskap hos unga killar och tjejer. Samtidigt som #metoo avtäcker vidriga maktförhållanden tror jag att det ger förutsättningar för att kunna ändra på det här och få en samtyckeskultur. Att vi kan använda modet hos alla de som vittnat till något bra. Det finns ett hopp i det, säger Jonas Söderlund.
Fotnot: Bilden är licenserad enligt CC BY-NC-ND 2.0 via Flickr.