Den svettiga smörgåsen är nu borta. Julmackan, som kommunen tröstade oss med efter att ha dragit in på sin tradition av att bjuda på julbord. Ytterligare en besparing under tider av ”gemensamt ansvar”. Känslan som fyller rummet är tung.

Chefen, som sitter med budgetpappret framför sig, kanske tycker att det låter som en obetydlig detalj. Men om samma chef tittar upp, så ser hon nog snart att det inte handlar om en jävla smörgås. Det handlar om något mycket större.

Utslitna och förbannade

Om de ständiga nedskärningarna som dränerar oss på all arbetsglädje. Om de politiker som säger att vi är viktiga, men som i beslut gång på gång visar den direkta motsatsen. Prioriteringar som lämnar oss utslitna, förbannade och stundtals med en känsla av att knappt vara människa.

Som facklig på kommunnivå följer man under flera år hur besparingarna framför allt drabbar de som arbetar närmast golvet. Man drar ner på personalen så att det alltid är för få personer på schemat. Man schemalägger omänskligt utan hänsyn till personalens familjeliv.

Det handlar inte om den där julmackan. Det handlar om vårt slit, lojalitet och vår vilja att alltid ge vårt yttersta. Vi kräver inte överdåd. Vi kräver inte höga bonusar eller julkryssningar.

Man får samtal från personal som knappt har tid för en lunch- eller kisspaus, och förväntas effektivisera samtidigt som omsorgen ska vara opåverkad.

Kanske känns en julmacka som en bagatell i sammanhanget, men det är just det som är poängen: det handlar aldrig om bara en sak. Det är en rad små och stora beslut som politiker fattar på vår bekostnad.

Behandla oss med respekt

Beslut som på olika sätt dränerar oss på det vi behöver för att kunna utföra vårt arbete och ta hand om vår hälsa. I Facebookgruppen ”Undersköterskeupproret” delas anonyma inlägg om att man skäms över sitt yrke. ”Det är pinsamt att berätta att jag är undersköterska. Vi är inte värda någonting.”

Det handlar inte om den där julmackan. Det handlar om vårt slit, lojalitet och vår vilja att alltid ge vårt yttersta. Vi kräver inte överdåd. Vi kräver inte höga bonusar eller julkryssningar.

Avskärmade från verkligheten

Vi vill bara bli behandlade med den respekt vi förtjänar – inte bara i ord, utan också i handling. Om inte genom att förbättra våra arbetsförhållanden, så åtminstone genom en liten gest under juletider.

Att spara in på något så billigt som en julmacka är bara ett symtom på hur avskärmade beslutsfattare är från vår verklighet.