Sjuksköterskorna får 40 procent mer i ob-ersättning än undersköterskorna och så har det varit sedan i fjol. 

Det här har fortsatt att uppröra och en natt går två undersköterskor, Therese Falk och Susanna Nyström, runt på sjukhuset och samlar namnunderskrifter. Klockan är ett. 

– Vi pratade med kollegor i några timmar och blev glatt överraskade av hur mycket respons vi fick, säger Therese Falk.

”De ska inte kunna komma undan”

Therese och Susanna har kommit på en sak: Borde inte det här vara kränkande särbehandling? 

– Det ska vara någonting att ta på, de ska inte kunna komma undan. Det är ju ändå en lag, det kan de inte ignorera. Så många medlemmar känner att de är kränkta och känner att de är särbehandlade: Är inte min familj lika mycket värd när jag jobbar på julafton? Allt man missar med familjen, säger Therese Falk.

Lagen heter AFS 2001:1 och arbetsgivarorganisationen Sveriges Kommuner och Regioner har egna riktlinjer som säger att alla signaler om kränkningar måste utredas.

Just det kommer nu att ske.

Politiker vill utreda

– Det är allvarliga anklagelser och vi vill jättegärna komma i kontakt med de personer som har skrivit under så att vi kan utreda, säger Stephanie Bruksgård, moderat regionråd i regionen.

Hon föregår dock den utredning som tjänstepersonerna nu ska göra och säger:

– Jag tycker inte, utifrån min bedömning, att det är diskriminering att man har olika saker utifrån att man är olika yrkesgrupper. Det här måste våra utredningar få visa.

Över 400 skrev under

Therese Falk och Susanna Nyström har ytterligare en idé den där natten. I stället för att gå runt med ett papper där de samlar underskrifter så får varje person som känner sig kränkt skriva under själv. Alla dessa papper, över 400 stycken, måste regionens registratur enligt lagen diarieföra.

– De fick en bunt. Det blir mer personligt och det tar mer, säger Therese Falk.

”Min roll är inte att förstå”

Stephanie Bruksgård, kan du förstå hur det känns att det är olika villkor för sjuksköterskor och undersköterskor, som ofta arbetar i samma sal?

– Jag tänker att vi har olika villkor utifrån att vi är olika yrkesgrupper och det tycker jag är normalt.

Men min fråga var: Kan du förstå hur det känns?

– Jag tror inte att min roll är att förstå hur det känns.

Men det är ju en ja- eller nejfråga, och du kan inte besvara den?

– Och du vill att jag ska svara om jag förstår hur det känns?

Ja, det var ju min fråga.

– Jag kommer inte att svara på det.