Vårdläraren Ingvor, 78, ger mig en glädjekick varje onsdag
Min vårdlärare Ingvor inspirerar genom att visa oss andra att det finns ett roligt arbetsliv efter 70, skriver Hillevi Wahl.
Katjing! Dopaminkicken kommer så skönt efter varje intressant lektion. Dopamin, är som ni förmodligen vet, glädjehormonet som utsöndras i hjärnan när man lär sig något nytt. Ett slags kunskapens eget glädjepiller.
I dag hände det igen. Liksom varje onsdag mellan 10.30-11.30. Det är då jag får en föreläsning i psykologi av min nya vårdlärare Ingvor Gustavsson, 78.
Hon har, som hon själv uttrycker det, jobbat oändligt många år inom vården.
Ingvor började när hon var 18, inom psykiatrin.
”Det var 1964. Jag gick direkt in från gatan och började jobba. Man behövde inte ha någon utbildning på den tiden.”
Ingvor trivdes, men ville lära sig mer. Hon gick vårdarutbildning, samtidigt som hon fortsatte jobba ”på golvet”.
”Därefter gick jag sjuksköterskeutbildning och efter några år ville jag, specialisera mig. Så jag bestämde mig för att studera till specialistsjuksköterska inom medicin.”
Ständigt mer kunskap
I mitten på 1970-talet var det någon som uppmärksammade Ingvors pedagogiska kompetens, och tyckte att hon skulle bli vårdlärare.
”Då pluggade jag till vårdlärare, ett yrke jag har ägnat de senaste 50 åren till. Det har varit minst sagt omväxlande och spännande”.
Inte minst för att läroplanen inom vårdutbildning ständigt har förändrats. Nya ämnen, samhällsförändringar och forskning gör att vårdlärare ständigt behöver uppdatera sin kunskap.
”På senare tid har jag studerat allt från psykologi och anatomi och fysiologi till katastrofmedicin. Varje ny kunskap jag tillskansat mig gör på något sätt, att jag får ytterligare en dimension till min kunskap.”
Vill sprida dopaminkickar
I dag har Ingvor hunnit fylla 78 år. Jag blir lite lycklig över att det är så många av mina vårdlärare som har så mycket kunskap som tas tillvara. Ingvor inspirerar, inte bara med sin humor och nyfikenhet, kunskap och erfarenhet, utan också genom att visa oss andra att det finns ett roligt arbetsliv efter 70.
Jag kan verkligen se mig själv sitta där, när jag är 78, med en kopp kaffe och min hund bredvid mig, och lära ut det jag själv har fått lära mig, till andra.
Och förhoppningsvis även sprida lite dopaminkickar genom de digitala kanalerna.