Så blir du cool och modig efter 50 – utbilda dig till undersköterska
Till alla er som skriver att ni känner att ni har ”fastnat i livet” och tycker att det är ”modigt och coolt av mig” att satsa på något nytt, och att ni också skulle vilja våga ta steget att plugga igen, så vill kan jag bara säga: Gör det! skriver Hillevi Wahl.
Wow, vad roligt det är med alla glada tillrop från er läsare, efter mina kolumner om att utbilda mig till undersköterska efter 50.
Speciellt upplyftande är det att se att intresset för att vidareutbilda sig sent i livet är så stort bland redan etablerade, högutbildade kvinnor. Många har ett genuint engagemang för att stötta samhällets mest sårbara.
Det gör mig så varm i hjärtat, för jösses, vad ni behövs inom vård och omsorg!
Till alla er som skriver att ni känner att ni har ”fastnat i livet” och tycker att det är ”modigt och coolt av mig” att satsa på något nytt, och att ni också skulle vilja våga ta steget att plugga igen, så vill kan jag bara säga: Gör det!
Det finns så mycket intressant att lära sig och ämnen att fördjupa sig i, oavsett om man gör det på sin fritid, eller på heltid, som jag gör.
Sliter på kropp och själ
Mest förvånad över människors reaktioner blev jag under min första praktikperiod. När de som arbetade på min demensavdelning fick veta att jag i grunden är journalist, utbrast de: ”Men varför är du här, då?!”
Genom våra samtal så förstod jag, att om de skulle ha råd och möjlighet att välja ett nytt yrke – så hade de inte satsat på en framtid inom äldrevården. Skiftarbetstiderna, den låga lönen, och det psykiskt tuffa med att arbeta med demenssjuka med ångest, utan att få egen återhämtning, sliter alltför mycket på både kropp och själ.
Som tur är så är valmöjligheterna stora, som välutbildad undersköterska. Eftersom vi får en sådan bred kompetens inom vård- och omsorg, psykiatri, psykologi, funktionsvariationer, gerontologi och geriatrik, anatomi och fysiologi, så är vi kvalificerad till att arbeta med allt från förlossningsvård, till att hjälpa människor med olika funktionsvariationer eller som boendestöd inom kommunen.
Kunskap är lifehack
Just nu brinner jag speciellt mycket för unga med funktionsvariationer. Kunskapen om funktionsförmågor och funktionsnedsättningar och hur vi alla har ett grundläggande behov av att ”tagas i bruk” för att kunna må bra, är enormt viktig. För allt hänger ihop.
Ju fler människor som inte har ångest eller depressioner i ett samhälle, desto bättre ekonomi får landet. Och ju bättre ekonomi kommuner och regioner har, desto mer pengar kan vi satsa på äldrevården. Kunskap är med andra ord ett socioekonomiskt lifehack.
