”Låt oss i räddningstjänsten få mandat över våra egna avtal!”
Kommunal behöver ta sig en ordentlig titt i spegeln. Av någon anledning lyckas de inte plocka upp brandmännens engagemang i fackförbundet. Ska Kommunal fortsätta organisera räddningstjänsten krävs förändringar – en ny typ av organisering med mandat över egna avtal, skriver brandmannen Patrik Willumsen i en slutreplik.
Oavsett om man bekänner sig till reformistiska eller radikala idéer så måste resultat leda arbetet framåt. En kompromiss kan aldrig vara målet, endast vägen. Ett fackförbund måste framför allt annat agera i sina medlemmars intressen.
Kommunals Johan Ingelskog skriver i sin replik (på min debattartikel ”Vi förlorade frågan om dygnsvila – kommer Kommunal att förlora oss brandmän?”) om en balans mellan samhällsintresse, motpartens krav och det egna intresset. I frågan om arbetstiderna har brandmännens intressen stått helt i linje med samhällsintresset.
Arbetsgivarna har också sett det starka behovet att kunna planera sin verksamhet hållbart, robust och effektivt. De har på flera olika sätt stridit mot sin egen arbetsgivarorganisation. Den stora majoriteten i branschen har dragit åt samma håll – tvärtemot den linje som arbetsgivarorganisationerna har drivit.
Gäller att visa styrka när det är allvar
Därför menar jag att det största hotet mot den svenska modellen, i den här frågan, har varit oförmågan att komma fram till ett vettigt resultat i de avtal man har tecknat. När brandmän, politiker, arbetsgivare och fackförbund har stått enade om vad som är den bästa lösningen så har arbetsgivarorganisationerna stått still och totalt vägrat hitta fungerande lösningar.
Då är det enligt min mening ett fackförbunds uppdrag att ta ansvar för Sverige och för den svenska modellen. I en sådan skarp situation håller det inte att teckna avtal som inte löser frågan fullt ut. Motpartens framtida kompromissvilja dikteras också av vilken styrka man uppbådar när det verkligen är allvar.
Nu drogs en linje i sanden – vi kan gå hit men inte längre. Budskapet var mycket tydligt. Det fackförbund som inte lyssnar och respekterar en sådan gräns riskerar att helt tappa sin legitimitet.
Lagstiftarprocessen är trög, men jag ser det inte som osannolikt att politiken kommer att välja att lägga sig i när effekterna av räddningstjänstens dåliga avtal börjat visa sig. Avtalen har lett fram till en osäker situation utan förmåga till långsiktig planering, i en bransch som har ansvar för liv och död och kräver långsiktighet och robusthet.
Brandmännen i Sverige är inte en yrkesgrupp som är känd för att stå på barrikaderna. Men nu drogs en linje i sanden – vi kan gå hit men inte längre. Budskapet var mycket tydligt. Det fackförbund som inte lyssnar och respekterar en sådan gräns riskerar att helt tappa sin legitimitet.
Försämringar för brandmännen
Avtalet som slöts i förra avtalsperioden, samt avtalet som slöts i denna, har bara inneburit försämringar för brandmännen. Jag håller med Johan Ingelskog om att vårt engagemang i frågan har varit betydande och viktigt. Vi lyckades hålla emot en total katastrof till att ”bara” innebära en kraftig försämring.
Ska vi hitta en konstruktiv väg framåt behöver Kommunal ta sig en ordentlig titt i spegeln. Här stod man inför en situation där man hade ett massivt engagemang. I den första avtalsrörelsen möttes engagemanget med en kompakt tystnad. Under det här året har man heller inte lyckats hitta något sätt att plocka upp engagemanget och kanalisera det i fackförbundet – den stora organiseringen har skett utomfackligt.
Vi är en speciell bransch, med egna behov. Ska Kommunal fortsätta organisera räddningstjänsten krävs förändringar – en ny typ av organisering med mandat över egna avtal.
